Imma

Jahajam, då har tvåbeningarna fått sitt hål i väggen. Inte för att jag begriper nyttan med det - tvärtom har jag bara haft elände av både hålet och hålgöraren de här två dagarna - men mattarna verkar så glada att jag inte nänns jama något. Ni förstår säkert vad jag menar... de där människorna verkar inte förstå att vi katter inte gillar buller och bråk, och att ta upp en dörr mellan reviren... hm, jag jamar förstås klosterdelen och novisiatdelen... är inte alls så smart som de tror. För vad hände så snart hålet var på plats? Jo, de där nyfikna noviserna tog sig in hit! Och det gick väl an (fast bara nästan, om jag skall vara ärlig) medan mattarna fanns på plats och kunde mota tillbaka dem... men Jenny lärde sig jamarsnabbt hur man bände ut dörren (som öppnas i sidled - be mig inte förklara hur!) så att hon kom igenom mitt i natten och väckte Philemon och mig med att stöka omkring här inne. Men för katten - vi sover ju i vardagsrummet nu medan matte renoverar sovrummet! Och då vill man inte att busiga noviser kommer in och förstör friden... och inte brydde hon sig om att jag är abbemissa här heller, utan lät sig inte skrämmas av mina väsningar. Det slutade med att jag tog min tillflykt till köket medan Philemon försökte jaga tillbaka Jenny in i novisiatet, och på vägen slog de ner mattes väckarklocka så att den tvärdog. Att bända upp dörren visade sig vara knepigare härifrån än från andra hållet, dock... så matte, som vaknat när klockan for i golvet, fick bära in Jenny i novisiatet igen. Samt gå och hämta gammelmattes väckarklocka och ställa den på ringning. Vilket bråk! Och jag som så väl behövde min skönhetssömn efter att ha tvingats lyssna till tassverkaren gräsansfulla maskiner och verktyg en hel lång dag... *suckar djupt*

Idag kom dessutom fridstöraren tillbaka och väsnades halva den här dagen också. Fast en bra sak gjorde han: nu går det inte att bända dörren åt sidan så att en katt kan slinka in på egen tass. Så Jenny lärde sig att spjärna emot dörren i sidan istället... nu pratar våra korttänkta mattar om att sätta hakar på bägge sidor, som skall sitta som ett slags lås och som bara tvåbeningar kan öppna. Jamjam, det tror jag när jag ser det!

Ni kanske vill se hur dörren ser ut? Matte tog förstås bilder från båda hållen...

Så här ser det ut från vårt håll...

... och så här från gammelmattes (novisiatets) håll

Nu hoppas jag jamerligt att vi får sova gott i natt, för annars tror jag att jag blir knasig... jag är så trött att jag somnar i mattes famn hela tiden, och jag misstänker att matte också är rätt trött vid det här laget. Fast för hennes del är jobbet inte över, för nu måste hon ställa tillbaka allting som hon tog undan för att ge plats för tassverkaren... hon har redan sopat och skurat golvet här inne, men möblerna skall tillbaka och så vidare, och innan dess har hon ingen säng att sova i. Den är nämligen ihopfälld just nu.

Hursomjam vill matte att jag skall visa er en nytagen bild på Pelle, som visst skall föreställa hur han helst umgås med henne:

Magkli är tydligen Pelles melodi!

Och så här ser Philemon ut just nu, vilket inte förvånar mig det minstaste lilla... särskilt som gammelmatte har eldat idag, så det är mycket varmt på elementen.