Jenny

Det värsta med matte är att hon är så oberäknelig - man vet liksom aldrig var man har henne. Som idag, till exempel. Först öppnar hon mellandörren och ut till kattgården, så att vi kan kila ut och tugga gott gräs... och sedan drar hon igång en eländig maskin och röjer allt gräset i kattgården! Vi flydde för våra liv, skall ni veta... och när vi efter många om och jam vågade oss tillbaka till luckan, såg vi idel förödelse där ute i kattgården. Allt gräset var borta! Inte ett strå hade hon lämnat kvar... *suckar djupt*

Ödeläggelsen är total... *sniff*

När jag påjamade det hela för matte, svarade hon dessutom fräckt att hon hade gjort oss en tjänst! "Nu kommer det inga ormar" sa hon "och dessutom blir det nya gräset som snart växer upp saftigare än det gamla torra". Hmpf! Tro det?

Att tassa ut i kattgården igen var inte att tänka på, förresten, för så snart matte hade lagt ifrån sig den där gräsmördaren tog hon istället fram gräsklipparmonstret ur förrådet och började klippa gräsmattan utanför kattgården. Det lät som om hon hade startat ett flygplan i vår fina trädgård, så det var bara att fly inomhus igen... och att beklaga sig hjälpte inte, för matte jamsade bara om "inga ormar" varje gång jag försökte.

Inga ormar, säger hon... nej, och inget gräs heller!

Majsan

Idag ringde telefonen strax före lunch och matte svarade. Det var gammelmatte som berättade att hon skulle bli utskriven, men att hon inte tänkte komma hem förrän framåt kvällen eftersom nästan alla patienterna på strokeavdelningen och de flesta i personalen skulle på picknick! Och det ville hon förstås inte missa. De hade packat kaffekorgar och gick ut i parken, där de satt i skuggan och fikade och hade trevligt en lång stund - och personalen hade bjudit på glass, minsjam. Får vi någon glass?!? Nej, här syns inte till en endaste liten glassusling... får nog ta ett allvarsjam med matte om vikten av att skapa svalka till klosterkatterna i den här hettan, tror jam. Och så måste hon se till att inte hunden sätter i sig alltihop, för ni kan inte tro så glupsk den där lilla jycken är! Philemon har jamat att när de får frukost säger det bara "smask" och så är Belles mat slut och hon försöker tigga till sig hans. Som han knappt hunnit börja på, ens. Undrar om hundar har sina smaklökar i magen? *fundilerar* För inte kan de hinna känna vad maten smakar när de bara gapar och sväljer på det där sättet...

Nåjam, sent i eftermiddags dök slutligen gammelmatte upp, och då blev vi förstås glada allihopa! Sedan hade hon vett att sitta still i soffan och titta på TV så att vi fick placera oss runtom henne och gosa, kurra och ha det bra tillsammans. Äntligen!

Ett litet PS från matte: när Majsan jamar om att jag skall skapa svalka, tänker hon inte på att jag har vinklat ner alla persienner, öppnat skyddade fönster och lagt isbitar i vatten-skålarna m.m. Fläktarna går hela tiden och dessutom är det öppet ner till den svala, sköna källaren. Men det är klart, glass ÄR gott... får väl försöka ordna lite åt oss allihop, för det kan vi sanneligen förtjäna i denna hetta! DS.

Majsan

Det här blev ju inte alls som vi hade tänkt oss... söndag blev tisdag i ett enda svep, liksjam. Sixtens dejt blev inte av, förresten, för hon som skulle komma måste jobba extra och sedan skulle hon på semester en vecka. Mattarna säger att de börjar fundera om det kanske inte är rätt matte för honom, eftersom Sixten behöver en tvåbening som han kan lita på i alla lägen... så nu vill de fundera en extra vända innan de tar upp diskussionen med den där tvåbeningen igen.

På kvällen blev gammelmatte dålig och ringde efter jambulansen *suckar*. Hon stannar inte länge hemma mellan varven, vår gammelmatte... och den här gången var matte ännu mer orolig än vanligt och pratade om att gammelmatte kanske hade fått en ny stroke. Det är otäcka saker, det - en stroke är något som händer inuti huvudet och det kan man dö av, om det är riktigt illa. Nu gick det bra och matte har berättat att det visserligen var en liten, liten stroke men att gammelmatte har hämtat sig rätt bra och snart kommer hem igen. Hoppas det! För om vi skall byta revir och packa och ha oss, vilket matte antyder, behövs alla tassar... eh, händer, menar jag. Fast jag kanske inte skall jama så mycket om det där ännu, för ingenting är bestämt.

Då berättar jag hellre om en helt annan sak, nämligen i att vi fick storfrämmande i lördags. Jominsjam, det var Kjelle Bus' tvåbeningar som dök upp för att fika och prata en stund! Mattarna blev mycket glada och både Sixten och Belle blev förtjusta i gästerna så de praktiskt taget klängde och krälade på dem mest hela tiden. Kjelle har verkligen valt bra tvåbeningar, den saken är säker!

Belle ligger klistrad intill Kjelle Bus' matte

Sixten

Den där matten som jag skulle ta mig en titt på idag, kunde inte komma. Hon var tvungen att jobba... begriper inte varför tvåbeningar jobbar så mycket? Matte säger att det är för att man måste kunna försörja sig, men då tycker jag att de har valt en väldigt dum metod: varför inte istället skaffa sig några tvåbeningar som ordnar mat, sand och annat man behöver? När jag jamade det skrattade matte och sa att det faktiskt finns sådana två-beningar och att hon tyvärr är en av dem... vadå tyvärr? Det är väl den bästa metoden! Här har vi tydligen helt olika uppfattningar, matte och jag, för hon säger att hon verkligen skulle vilja kunna jobba. Dumheter, jamar jag! Ju mer hon är borta hemifrån, desto mindre service får vi katter här hemma... och förresten, är det inte ett tillräckligt fint jobb att ta tass om oss?

Nej, nu går jag ut i kattgården och solar. Kikar på den där matte-figuren på söndag istället. Tass på er!

Majsan

Vi är lite spända idag, både katter och mattar, för i morgon kommer den tvåbening på besök som kanske, kanske kan bli Sixtens nya matte! Sixten själv är lugn och putsar pälsen, men jag kan inte låta bli att vanka omkring lite grand... det känns konstigt att se en av klosterkatterna vandra ut genom dörren - jam, bildligt talat, alltså. Men matte säger att det är naturligt att folk kommer och går i klostren - vissa stannar längre än andra, några få stannar livet ut, men en del känner att de inte passar och prövar en annan livsstil istället. Dessutom kan man ju vara klosterkatt även i en lägenhet! Så att Sixten lämnar oss - om han nu gör det - betyder ju inte att han automatiskt upphör att vara klosterkatt inombords, så att jama... han får bara en annan livsuppgift, och två tvåbeningar att ta tass om själv. Viktigt nog! För vi vet ju alla hur mycket hjälp tvåbeningarna behöver för att klara sig, eller hur?

Sixten

Majsan jamar att jag måste tassa själv i bloggen idag, eftersom det är mig det handlar om. Så då gör jag väl det, då. Och vad det handlar om är att mattarna har frågat mig om jag kan tänka mig att bli kisse hos ett ungt par i Kristinehamn, en hon och en han, som inte har någon kisse och som behöver en. Det går inte med vilken kisse som helst, nämligen, utan det måste vara en kisse som kan vara ensam utan att sakna andra katter och som inte behöver gå ut eftersom reviret ligger högt upp i ett höghus. Och då tänker mattarna på mig, för jag tycker om att vara ensam och jag trivs bra inomhus. Så nu har mattarna bett mig att fundera på det här ett tag, och så skall jag få träffa den där matten som det handlar om och känna efter om jag gillar henne.

Jag har inte bestämt mig ännu, för jag vet inte riktigt hur det skulle bli att flytta härifrån. På sätt och vis skulle det vara rätt skönt att slippa den där fåntratten Philemon och skällisen. Och eftersom brudarna inte är intresserade av mig, och jag inte är särskilt intresserad av dem heller, spelar det väl ingen roll egentligen. Sedan skall tydligen resten av gänget också flytta, för mattarna vill sälja det här stora huset och flytta till ett mindre... och det verkar inget vidare, för då skulle jag ju få både skällisen och den skånska fåntratten i knäet hela dagarna *suckar*. Så jag tror att jag skall ta mig en titt på den där matten och kanske kan man få prova utan att bestämma sig helt och hållet på en gång?

Majsan

Jag vet inte vad som pågår, men de senaste dagarna har både gammelmatte och matte tagit Sixten åt sidan och pratat länge med honom. Vi andra har inte fått veta vad det gäller och Sixten själv vill inte jama något - säger bara att mattarna har bett honom att fundera över en sak. Mattarna säger inte något, de heller, fast jag har försökt förklara för matte att som abbemissa måste jag veta allt som handlar om mina klosterkatter. Tänk att det skall vara så svårt för tvåbeningar att förstå det ansvar jag har! *suckar djupt*

Vi märkte inte så mycket av att Tessan flyttade härifrån igår, men mattarna är ledsna och säger att de saknar henne. Philemon däremot är lättad - han påstår att hon inte hade vett att bli rädd för honom när han råkade möta henne i trappan till övervåningen och väste åt henne. Då kunde jag nästan inte hålla mig för skratt, för jag kan absolut föreställa mig hur kränkt han måste ha blivit! Men så lättskrämda är inte vi tjejer... det är lika bra att han förstår det. Belle säger att Tessan var en snäll kisse som inte blev rädd för henne heller, men att det märktes att Tessan ville vara ifred. Bara mattarna dög som sällskap. Och då är det ju bra att hon nu har en egen tvåbening och ett helt hus alldeles för sig själv, eller hur?