Jenny

Det värsta med matte är att hon är så oberäknelig - man vet liksom aldrig var man har henne. Som idag, till exempel. Först öppnar hon mellandörren och ut till kattgården, så att vi kan kila ut och tugga gott gräs... och sedan drar hon igång en eländig maskin och röjer allt gräset i kattgården! Vi flydde för våra liv, skall ni veta... och när vi efter många om och jam vågade oss tillbaka till luckan, såg vi idel förödelse där ute i kattgården. Allt gräset var borta! Inte ett strå hade hon lämnat kvar... *suckar djupt*

Ödeläggelsen är total... *sniff*

När jag påjamade det hela för matte, svarade hon dessutom fräckt att hon hade gjort oss en tjänst! "Nu kommer det inga ormar" sa hon "och dessutom blir det nya gräset som snart växer upp saftigare än det gamla torra". Hmpf! Tro det?

Att tassa ut i kattgården igen var inte att tänka på, förresten, för så snart matte hade lagt ifrån sig den där gräsmördaren tog hon istället fram gräsklipparmonstret ur förrådet och började klippa gräsmattan utanför kattgården. Det lät som om hon hade startat ett flygplan i vår fina trädgård, så det var bara att fly inomhus igen... och att beklaga sig hjälpte inte, för matte jamsade bara om "inga ormar" varje gång jag försökte.

Inga ormar, säger hon... nej, och inget gräs heller!