Philemon

Alltså... det var det RÄLIGASTE uppvaknande jau någonsin haft i hela mitt liv! Långt innan jau hade börjat planera hur jau skulle driva matte ur sängavarmen för att fau frukost, började det att väsnas något ohyggeligt utanför fönstren. Ni ved, vi haur ju massavis med fönster öppna och mygganät i dom, så allt som hinder där udanför hörs jamarbra in... och nu hade de dära laxarna kommit JAMARTIDIGT för att hjälpa matte att klippa allt gräs i trädgården. Dom körde med någon slags traktorer som klippte och dessutom gick en auv dom omkring med ena långsmal maskin som han kapade gräs i slänten med - det lät FÖRFÄRLIGT i mina stackars känsliga öron! Matte låg dessutom kvaur i sängen, så ente fick jau någon tidigt frukost, ente. Det dröjde faktiskt ända till Belle förenade saj med maj och störde matte så in i vassen att hun ente KUNNE ligga kvar... och sen, när vi hade fått våur mad, gick hun och la saj igen. Faktum är att hun har sovet hela dagen idau, och det kallar hun att "vända pau dygnet"... *fundilerar*... kanske ente såu dumt när en tänker efter, för det är FLÄMTVARMT ute och lika äckligt inne. Kan vädret aldrig vaura perfekt någon enda gång?!? Antingen är det för kallt eller osse är det för varmt...

Nu måste jau ner i källaren igen och svalka auv maj lide, men först ska jau jama om en REDIGT DUM IDÈ som matte haur fått. Hun säger att om vi ska kunna bou i ett mindre hus måste vi djur lära oss att samsas om reviret... så nu står mellandörren öppen nästan jämt och de där eländiga luddbollarna ränner här inne i MITT Område som om dom trodde det vaur deras. Men jau hämnas minsjam, jau, och passar pau och undersöker deras Område medan dom är uppatagna med att sätta tassavtryck i mitt! *fnyser*

Matte förklarar: De där laxarna som Philemon pratar om är ett gäng duktiga män från Kooperativet Laxen, som brukar hjälpa mig med tunga arbetsuppgifter som att klippa gräs och bära ved. Utan dem skulle jag stå mig slätt! Så jag skulle aldrig drömma om att beklaga mig över att de i morse fick oss alla att stå som utropstecken i våra bäddar... *ler stort*