Majsan

"Hör du, matte" jamade jag allvarligt i söndags kväll "jam vill berätta om vad ni gjorde idag. Var snäll och töm kameran, och hjälp mig sedan att logga in i bloggen så att jag kan tassa om den där Rudskoga-dagen". Matte gnällde om att hon var trött och tom i huvudet, och att hon ville vänta till dagen efter - det vill jama igår. Vad skulle jag göra? Några timmar senare lånade jag datorn för att surfa runt lite och se vad kompisarna hade haft för sig - och vad tror ni att jag får se? Jo, att matte hade lagt ut bilder från Rudskoga! *morr* Givetvis satte jag klorna i hennes tröja när hon passerade och frågade varför hon inte hade sagt till så att jag kunde blogga, och hon började gnälla om trött igen... men SÅ trött att hon inte orkade tömma kameran hade hon tydligen inte varit, trots allt *fnyser*.

Hela gårdagen väntade jag mig förstås att matte skulle ropa på mig så att vi kunde logga in i bloggen och tassa ihop reportaget om Rudskoga, men icke - hon sov, eller så donade hon med annat, och dagen blev kväll och kvällen blev natt. Vid det laget började jag faktiskt att bli sur, vilket inte är vanligt... jag brukar vara en mycket fridsam misse på alla sätt och vis.

Jam, detta jamat som förklaring till att vi nu sitter här vid datorn, matte och jag, och jag har tassarna runt mattes hals... eh, nej, kanske inte rent bokstavligen, men i alla fall. Och nu SKALL det bli av att vi berättar om Rudskoga! *stampar*

Här har tvåbeningarna gjort i ordning tältet med loppissaker,
lotterier och massor av informationsmaterial att dela ut

Matte hängde upp lappar också, där det stod hur tvåbeningarna
kan hjälpa djuren genom att handla klokt när de köper mat - bra, va'?

Det kom massor av folk hela dagen - och många barn, vilket Katinka
och mattarna tyckte var extra roligt! Lär man barnen att ta hand
om djuren på rätt sätt, blir de omtänksamma vuxna djurvänner

Och titta vilka fina grannar de hade - på ena sidan kalven Isabella...

... och på den andra en massa skojiga ankor med ungar!

Matte säger att hon blev alldeles förälskad i den där kalven, som kom och hälsade på flera gånger och slickade henne på armarna. När jag frågade varför, sa hon att när man svettas blir huden salt, och det gillar kor... tänka sig! Har aldrig tänkt på att matte smakar särskilt salt när hon svettas? Det måste jag kolla någon gång. Hur som helst älskar ju matte alla djur och hon pratar ofta om att hennes ena morbror var bonde och att hon tillbringade flera somrar hos honom och mostern. Där fanns inte bara kor utan grisar, höns och får också, och matte hade en egen kalv som hette Patrik och egna kycklingar... tänk, barnen på landet har visst mycket roligare lekkamrater än barn som bor i städerna! Katter fanns det förstås också, har matte berättat, för på alla bondgårdar behöver tvåbeningarna hjälp av katter att hålla mössen borta från djurens foder *stolt å dessa katters vägnar*.

Hur som jam hade det varit en mycket lyckad dag, vad jag förstår. Och över 3.000 kronor fick de in, som går oavkortat till djurhemmet!