Jenny

Mjaukurr... idag kom det hit en trevlig tvåbening som hade med sin kattmynta i present till oss katter! Han hjälpte våra mattar att bära bort saker från källaren och så satt de och drack stora muggar med den där svarta illaluktande sörjan som gammelmatte kallar "kaffe". Vi hälsade förstås artigt och tackade för presenten, och sedan ägnade vi oss åt att - med måtta, jag försäkrar! - nosa på kattmyntan. Jag blir alltid så pirrig i kroppen av kattmynta och Majsan blev knäpp och började rulla över på rygg och sparka med tassarna i luften... det är nog som abbemissan jamar, att vi måste vara försiktiga med sådana här saker så att vi inte "tappar kontakten med verkligheten" som hon uttrycker det. Men vet ni, matte berättare en så märklig sak - vi katter blir ju pigga och busiga av kattmynta, men tvåbeningar blir lugna och sömniga! Visst är det skumt? Men det bevisar ju än en gång att tvåbeningar är konstigt kopplade inuti...