Imma

Hmmmm... vi lägger märke till att fler och fler av våra bloggvänner skaffar sig en girmus; somliga den sorten som gillar att slåss och somliga den gosiga sorten. Detta har fått mig att fundera - borde inte ett kloster leva med i sin tid? Och i så fall, borde inte vi också ha minst en girmus? Innan jag tar ett allvarsjam med matte, har jag surfat runt lite och sett att girmus-försäljning sker bl.a. hos Kattfamiljen, där vi hört viskas att nära och kära bloggvänner handlar. Inga namn, för allt i världen! En abbemissa har tystnadsplikt. Den metod vännerna ifråga använder går dock inte att tillämpa här i klostret, eftersom matte håller så hårt i det där plastkortet man använder för att handla... om inte... *grunnar*... hm, nu fick jag en idé, men den kräver att Conny och jag samarbetar, så att matte inte märker något utan hålls distraherad under tiden. Förresten, hur ser man till att matte inte hittar paketet som girmusen (eller helst flera) kommer i? Eller ser på datorbanken att det skett ett köp som inte hon själv ligger bakom? Detta delikata ärende kräver uppenbarligen noggrann brain-storming...

Äsch, nu kom jag på en svårighet till: hur avgör man vilken sorts girmus det är man beställer? Det står inget i beskrivningen om artskillnaderna mellan slagsmåls-girmusen och gos-girmusen. Måste nog börja med att mejla och fråga!