Matte och gammelmatte tog sig förstås genast an den lilla. Medan gammelmatte pysslade med kattungen - gav den mat och vatten, höll den i famnen och så vidare - åkte matte med grannen bort till platsen där han hade hittat den lilla. Hon var rädd att där fanns fler småttingar... men när hon kom hem igen, berättade hon att det varit alldeles stilla där och varken kattungar eller någon mamma syntes till. Matte funderar dock på att låna en kattfälla av Kristinehamns katthem för att försäkra sig om att inte fler kattungar har dumpats vid cykelvägen - man vet ju aldrig!
Hur som helst pratade matte med Kristinehamn om att kattungen skulle få stanna hos oss över natten och i morgon skulle matte ringa katthemmet och kolla att hon kunde komma in med den samt hämta en fälla. Då hade kattungen ätit, druckit och kissat, och nu låg den i en transportkorg och halvsov.
Då knackade det på verandadörren och två främmande tvåbeningar kom in. De ville hämta kattungen, eftersom de trodde sig veta var den bor! Matte verkade inte riktigt glad att se dem gå med ungen, men Philemon och jag var tacksamma... ingen av oss vet ju hur man tar tass om en så där liten en! Och tvåbeningarna (som också är grannar till oss) lovade att höra av sig och berätta hur det gått.
Gammelmatte bjöd matte på glass med ananas när tjejerna gått med kattungen, för hon förstod att matte var ledsen och orolig. Men jag tycker att det löste sig bra, för nu får kattungen komma hem där den skall vara och jag känner min matte... hade ungen blivit kvar här längre, hade hon inte kunnat skiljas från den! Och så hade vi plötsligt varit åtta klosterkatter... *suckar*
Hoppas att kattungen kommer hem till mamma katt igen! Visst funderar man hur det går för de små liven. Tur att det är grannar, så att ni får lite vidarerapportering om hur det hela avlöpte. Kurr och burr.
SvaraRaderaHoppsan...det är liksom lätt att bli fler, säger matte! Då var det ju tur att det verkligen fanns någon som kattungen hörde hemma hos. Här har vi det lugnt nu sedan *ryyyys* de tre gästerna vi hade i soffan, har åkt iväg igen! Fast lite söta var de nog *erkänner motvilligt*.
SvaraRaderaTa tass om er och era tvåbeningar!
*Hoppsan* jamar vi oxå. Hoppas det var dom rätta ägarna som kom och hämtade kattungen, *funderar* Bra att ni är grannar till dom, så ni får höra rapporter med mera, hur det går med kattungen. Kan ju ha smitit eller gått lite vilse?
SvaraRaderaTass tass
Låt oss höra om hur det har gått emd missen
åh vilken liten gullunge! Hoppas att han/hon hittar hem igen!
SvaraRaderaEn sån liten sötnos! Vi hoppas också att det var en olyckshändelse att kattungen hamnade ute. Dom kan vara snabba och blev h*n rädd också, springa rätt långt i ren panik.
SvaraRaderaBra att de som hämtade kattungen kommer att berätta hur dramat slutade och att kisse är hemma igen!
=^.^=
Nosbuffar