Matte

Sedan kattungen invaderade reviret, har Immas och Philemons cirklar rubbats ganska påtagligt *skrattar*. Plötsligt fick de en gemensam fiende, en inkräktare att vara både arga på och rädda för (mest det sista)... och trots att den lilla sötnosen försvann härifrån bara några timmar senare, har de inte riktigt hittat tillbaka till sitt sedvanliga cirklande kring varandra. De har t.o.m. stått och ätit ur samma skål! Mest ignorerar de dock helt enkelt varandra, eller så försöker Philemon närma sig Imma som sitter kvar men stelnar till och ger honom varnande blickar. Det brukar sluta med att han kanaliserar sin frustration genom att studsa kring väggarna, klättra överallt och göra snabba race genom lägenheten... medan Imma lugnt tittar på och ser nöjd ut. Lyckligtvis har Philemon annat att göra än att reta sig på Imma - han tycks ha som mission att försöka nå taket lite varstans i rummen, slåss gärna med gardinerna och jagar flugor (sådana har vi gott om så här års) i solskenet som strömmar in genom fönstren. Och då smyger Imma nyfiket efter honom... *skrattar*

Själv har jag gått igenom en kortfattad men lärorik kris p.g.a. kattungen. Det räckte med att hålla i den lilla, för att jag skulle älska den... och när den hämtades hade jag påtagligt svårt att lämna den ifrån mig. Samtidigt insåg jag att det ju var som det skulle att kattungen kom hem - det var aldrig meningen att den skulle bli kvar här, för om ingen hade hämtat den hade jag på morgonen kört den till djurhemmet i Kristinehamn. Och resten av kvällen och natten hade jag annat att tänka på - min allergi blossade nämligen upp i full styrka med kliande ögon, andningsproblem, klåda och utslag. Det tog till dagen efter att återhämta mig, och jag har varit rätt trött efteråt (troligen p.g.a. allergimedicinen, sådana brukar ju ha just trötthet som biverkning).

Hur som helst dök de där tjejerna (de som hämtade kattungen) upp här igår kväll igen, denna gång för att få hälsa på våra katter! *glad* Philemon och Imma hälsade vänligt på dem och gjorde sitt bästa för att representera klosterkatterna, och jag visade foton på husisarna eftersom vi inte kan släppa in främlingar till dem just nu... de renoveringar som sker hos gammelmatte gör dem stressade som det är, och fler stressmoment är det sista de stackarna behöver. I morgon blir det rörigt igen, eftersom två av mina bröder (den ene med familj) kommer för att måla väggarna i gammelmattes sovrum... och sedan skall rummet möbleras innan det äntligen blir lugn och ro i reviret. Jag kan tänka mig att husisarna (inte minst Rafael och Assar) längtar till det ögonblicket! Tjejerna föreslog jag att de skall komma tillbaka i vår, när det förmodligen kommer att gå mycket bättre att låta dem träffa husisarna.