Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

onsdag 21 mars 2012

Efter veterinärbesöket

Majsan och Rafael sitter med huvudena tätt ihop och smider planer. "Vi stämmer dem!" upprepar Rafael morrande som han gjort ända sedan de kom ut i bilen igen. "Jam menar, inte bara stal de hela min päls och din tand, men dessutom får matte betala för det!" Majsan nickar fundersamt. "Jaaaa...men matte sa att det hon fick betala var arbetet." Buttermissen fnyser. "Om matte inte hade tagit dit oss, hade de inte behövt arbeta. Det kanske är henne vi skall stämma?" Nu lägger sig Sagge i jamandet. "Och då hade vi inte behövt åka bil! Jag tycker att vi stämmer dem allihopa och tar betalt i god mat och mycket godis." Majsan försöker kika genom burnätet till det främre passagerarsätet, där Sagges bur står. "Ursäkta att jag frågar, men vem är du?" undrar hon nyfiket. Sagge, som lagt sig bekvämt tillrätta, vänder inte på huvudet men svarar artigt, för han har insett att katten med den hesa rösten är en dam. "Jag är Sagge, och jag bor hos er medan min husse ligger på sjukhus." Majsan och Rafael tittar på varandra. Stackars Sagge, ligger hans husse på sjukhus? Så hemskt! "Har du varit hos matte länge?" undrar sedan Majsan försiktigt. "Sedan före jul" blir svaret. De andras ögon blir större. Det är ju länge sedan! "Och du och din husse har inte setts sedan dess?" Sagge suckar. "Neeej... men jag får hälsningar från honom ibland, och matte skickar foton av mig till honom så att vi inte skall glömma bort varandra." Plötsligt känns inte det där med stämningen så viktigt längre... fast Rafael är fortfarande arg. "Då stämmer vi någon för det också!" morrar han. "Man får inte skilja på en katt och hans människa hur som helst!" Majsan försöker lugna ner sin vän. "Det är inte hussens fel, förstår du väl" förklarar hon. "Precis som när gammelmatte ligger på sjukhuset ibland. Det är ingenting de vill, utan blir så ändå." Sagge vänder äntligen på huvudet och tittar på damen med den hesa rösten. "Min husse kommer hem när han är frisk" instämmer han. "Och då skall vi leka och gosa massor!"

Matte tar över tangenterna.

Idag har Sagge, Majsan och Rafael varit hos vår fina veterinär i Mariestad och blivit omsedda. Att berätta precis hur det var fungerar inte, för jag fick springa mellan tre olika rum för att vara med varje katt så mycket jag bara kunde... gammelmatte var tvungen att stanna hemma, eftersom hemtjänsten skulle besöka henne. Så jag får berätta om varje katt för sig istället.

Majsan har fått sina tänder ordentligt rengjorda. Tyvärr upptäckte Olle FORL och tvingades ta bort den angripna tanden, men om jag förstod honom rätt hade sjukdomen inte spridit sig till fler tänder och infektionen kommer att ge med sig nu när tandstenen är borttagen. Hon var lugn och glad hela tiden - spann som en traktor när han donade med henne - och tog även ruset med ro, även om hon vinglade betänkligt när hon tassade ur transportkorgen här hemma. Nu när hon fått sova några timmar är hon dock som vanligt igen.

Majsan har precis blivit sövd


Rafael har blivit rakad över hela kroppen, bortsett från svansen, huvudet och tassarna. Honom gav de extra mycket lugnande, eftersom han var så uppskärrad redan av resan att han *viskar* hade gjort på sig i buren *höjer rösten igen*. Olle tog så väl hand om honom, och jag assisterade hela tiden... fast framför allt gosade jag med honom, så att han skulle känna sig någorlunda trygg. Nu när han fått komma hem igen och vilat ett par timmar, är han en glad misse som kan både leka och ta hand om sin hygien!

Men hallå! Så här fotograferar
man väl inte sin katt, heller?!?


Mer päls än katt kvar...


Sagges öga har inte läkt, och ögonspecialisten - som var en mycket trevlig och förtroendeingivande kvinna - visade både kunskap och omtanke medan hon undersökte honom. Hon berättade att hans sjukdom heter Herpes-keratit och är kronisk, så den går inte att bota... men hon vill försöka pressa ner viruset så att det blir inaktivt och slutar ge symptom, och därför har jag fått med mig två recept hem: ett på ögondroppar och ett på tabletter. Sedan återstår det att se hur Sagge beter sig när jag skall ge honom de där tabletterna... men jag har ju en metod som jag använde på Conny som fungerade bra, så jag skall säkert kunna få Sagge att ta sin medicin som en snäll kisse. Och sedan får jag förstås instruera Sagges husse, så att han kan fortsätta behandlingen när han kommer hem.

Sagge ville inte vara hos veten...


En i mina ögon rar sak som hände var att när jag kom in till Sagge (efter att ha varit hos Rafael) och ställde mig vid britsen, kröp han omedelbart rakt in i min famn *glad*! Och sedan låg han där tätt tryckt intill mig medan ögonspecialisten undersökte hans öga och diskuterade olika behandlingsformer med mig... det värmde hjärtat lite extra, måste jag erkänna.

Slutligen vill jag berätta att Sagges vård förstås betalas av hans husse och Majsans vård är betald av en hjärtegod vän som har ett extra gott öga till henne och Jenny. Dessutom behöver ingen vara orolig för att jag skall sprida smitta från Sagge (herpes är ju väldigt smittsamt) - vi spritar händerna innan vi tar i någon annan katt efter att ha hanterat honom. Tänkte att ni skulle känna er tryggare med att veta det, eftersom jag ju har hälsat på flera av era katter den senaste tiden!

Nu skall jag läsa in mig ordentligt på FORL. Olle sa att jag inte behöver göra något, annat än hålla koll på hennes tandkött, men jag vill ändå veta vad det handlar om.

5 kommentarer:

  1. Ett medicineringstips:Såhär gör jag med mina kissar och det funkar utmärkt om medicinen inte smakar illa, eller om den smakar någorlunda för katten:
    Köp en doseringsspruta för barn på apoteket. Om de är snälla får man den. Kostar ca 9 kr annars.
    Lös upp tabletten i lite vatten, så lite som möjligt. Dra upp allt i sprutan. Jag tar kissen i knät,sittande med ryggen mot min mage och bakbenen rakt ut. Håller min v.arm under frambenen. Jag kan också "krama" lite med mitt huvud för att få kattens huvud i rätt läge.Eller ta en ställning som funkar för just Sagge. Hela tiden pussar jag på och gosar med katten. Och pratar,förstås.
    Sen sätter jag spetsen på sprutan i mungipan. Mina katter lyfter då själva på överläppen (nej, de är inte dresserade hundar, utan de gör det alldeles självmant. Det är deras egen idé!) Så sprutar jag in väldigt lite i taget så att kissen hinner med att slicka i sig och svälja. Lätt som en plätt. Har medicinen lite smak så kan man få lirka litegrann för att få i den, men man kommer långt just med gosandet och att just lirka, ungefär som när man ska dra upp en fisk och drar och släpper efter om vartannat. Nej, var det en dålig liknelse?!
    Du kan ju provsmaka på tabletten så känner du om den har en bitter smak eller är smaklös.
    Lycka till!
    PS Jag vet att du berättar för Sagge först vad du tänker göra...:)

    SvaraRadera
  2. Oj, så mycket som blev gjort! :D

    Vi är inte det minsta oroliga för att smitta ska spridas och Linnsen har ju redan kronisk keratit... :/


    Kram matte

    SvaraRadera
  3. Jag blir alldeles varm om hjärtat när jag läser vilken omsorg de katter ni har i er vård får. Givetvis har jag tänkt lite extra på Majsan idag, en av era vänner från Södertälje Katthem. Skönt att inte hennes FORL hade spritt sig mer. Det är en plågsam sjukdom om den inte blir åtgärdad. Tyvärr finns ingen annan bot än att dra ut de tänder som drabbats. Och ni som tror att Matte och Gammelmatte bara bryr sig om sina katter - de var så gulliga att de ringde mig idag för att berätta hur det gått för Majsan, eftersom de förstod att jag undrade. Tänk om det fanns fler såna tvåbeningar i världen!

    SvaraRadera
  4. Vilken jobb- och slitdag!! Vettisar, bilresor, pälsityr, tandityr, ögontyr!!! Nu hoppas att ni får ta det lugnt resten av veckan! Sagge hade tur som hittade klostret, så de får bli friska ordentligt på var sitt håll.
    nosgos å gottisar
    Maurice & Kajsa

    SvaraRadera
  5. Åååå är lite svag för Sagge (som jag aldrig träffat), känner jag. Han påminner om min egen katt som brukar trycka sig i min famn hos veterinären. Aldrig någon protest (okay ta temperatur i rumpan är INTE roligt säger katten), bara han kunde trycka sig i min famn...
    Vad bra att ni har folk som sponsrar er!

    SvaraRadera