Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

fredag 20 juli 2012

(vice) Matte om Sagge

Mina försök att få Sagge att sluta bitas börjar ge resultat, vilket gläder mig mycket. Nästan varje dag stänger jag in Philemon och Imma i vardagsrummet, släpper lös Sagge i resten av bostaden (min halva av huset) och låter honom vara med mig i ett par timmar medan jag sysslar med lite av varje - städar, packar diskmaskinen, gör ren sandlådorna, löser korsord, sitter vid laptopen och skriver o.s.v. Hela tiden pratar jag med honom och och stryker honom över huvudet och ryggen när han kommer nära, och ibland bjuder jag på (nyttigt) godis som han tar så fint ur fingrarna på mig. Han får massor av beröm, glada tillrop och kel - utom när han gör ansatser att bita eller klösa, då jag istället drar undan händerna och bestämt säger "nej" samt påminner honom om att "du vet att i det här huset biter vi inte varandra". Blir han påstridig får han en lätt knäpp på nosen eller att jag föser undan honom... och sedan väntar jag till han kommer och är kelig (vilket aldrig brukar dröja mer än några minuter). Och tänk, idag vågade gammelmatte sitta med vid köksbordet och dricka te och lösa korsord en lång stund utan att vara rädd att bli biten! Det är egentligen inte Sagge hon är rädd för, utan detta att hon blöder så väldigt lätt... hon äter ju Waran sedan hon fick den där hjärtinfarkten förra sommaren, och hennes hud spricker vid minsta rispa, så hon går nästan ständigt med plåster, bandage och bitar av kirurgtejp här och var. Dessutom är hon långt ifrån lika snabb på att reagera och dra undan händerna som jag är... det är därför jag sköter omsorgen om Sagge, och det är min förhoppning att hans husse skall vilja fortsätta träna den här underbare Mästerkatten när de flyttat hem till sig igen.

Idag har Sagge hjälpt mig att kolla om det finns skåpsmonster i de flesta skåpen i köket (i alla fall de han når - hihi!) och till vår glädje är huset monsterfritt. Dessutom har vi packat ur och packat i diskmaskinen, kontrollerat att fjäderkotletterna får mat (jag ute vid mat-stationerna och han inifrån kattgården) och löst korsord.

Gissa en rödvit kille som gillar att pussas? *ler stort* Ordet "puss" förstår han mycket väl, och så sticker han fram nosen och jag plutar med munnen... puss, puss!

6 kommentarer:

  1. Min matte puttar också väck mig om jag bits , men jag tycker faktiskt att det helt och hållet är hennes FEL eftersom hon bjuder mig på alldeles för gott gottis som gon stopar i min mun alldeles för sakta :)
    Ordet puss förstår jag också :)

    SvaraRadera
  2. Åh vad skönt att det ger resultat.
    Prinsen kan också bitas väldigt hårt ibland.
    Han förstår liksom inte hur stor han är och hur hårt han biter.
    Tazz&Kram :-)

    SvaraRadera
  3. Så härligt för Sagge att han får röra sig lite ute i huset. Få lite gymnastik för hjärnan också.

    Han är så fin killen!

    Nosgos

    SvaraRadera
  4. Vad kul att det går så bra och härligt för Sagge att få den tiden med dig!han är en fining! Nosbuff

    SvaraRadera
  5. Va fin har är! Och ögat verkar ha läkt nu. Tänk va kärlek och omsorg kan göra bra saker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, "min" Mästerkatt är en underbar misse! Tyvärr är hans ögonsjukdom obotlig, men just nu verkar den vila och det gläder mig mycket...

      Nospuss från sr. Carina, Sagges vice matte.

      Radera