Matte

Nu är det så där varmt igen att man får lust att krypa in under en sval sten till solen har gått ner... men det går naturligtvis inte för sig när man har en familj som består av en soldyrkande hund, fem katter som slåss om de bästa platserna i fönstren och en gammelmatte som fryser (hjärtsjuka brukar göra det). I stället försöker jag tillbringa så mycket tid jag kan antingen i skuggan eller i källaren, som är sval och skön... och just nu behövs jag där mer än någonsin, eftersom vår pump har tacklat av så att jag får använda en extrapump för att fylla hydroforen. Man använder vatten till så mycket, utan att tänka på det... diskmaskinen, tvättmaskinen, toaletten... alldeles bortsett från att alla är törstiga i värmen och lapar vatten med isbitar i.

Philemon mår betydligt bättre, har slutat halta och är i stort sett sitt vanliga "jau". Det verkar som om såren läker utan infektioner, också, och det gläder mig lite extra eftersom han fått äta så mycket antibiotika det senaste året. Olle och jag har mejlväxlat lite och kommit fram till att jag avvaktar hans insatser... och hittills har det gått bra ändå, tack och lov. Just p.g.a. infektionsrisken låter jag inte Philemon gå ut i kattgården just nu, eller träffa husisarna (dem längtar han förmodligen inte efter i alla fall), men istället får han vara med mig i den spinnande källaren och undersöka rummen efter eget gottfinnande. Sådant passar en nyfiken skauning!

Idag är det gammelmatte som tar hand om Tessan, och de tycker förstås mycket om varandra - vad annars? - så det går bra. Jag har fönstret i gästrummet lite, lite öppet så att stackars Tessan i sin kolsvarta päls inte skall få värmeslag... men jag hoppas förstås att hon snart får flytta till djurhemmet där hon kan gå ut om hon vill. Allra helst önskar jag henne förstås ett suveränt för-alltid-hem! Men i väntan på det, får vi göra det bästa möjliga av situationen. Känner ni ingen lite äldre dam eller herre som känner sig ensam och vill ha Sveriges gosigaste kattflicka som sällskap?