Matte

När de sällsynta tillfällen inträffar att en katt, som på sätt och vis är hemlös även om den har tak över huvudet i ett jourhem, blir efterfrågad av människor... då sjunger hjärtat. Tessan har nu TVÅ intressenter, som båda verkar kunna erbjuda henne kanonbra hem - det ena hos en pensionär i ett radhus och det andra hos ett ungt par som skiftarbetar så att den ena alltid är hemma. Nu är det i.o.f.s. praktiskt taget bestämt att radhuset blir hennes för-alltid-hem, men jag är ändå glad att människor tycker att just Tessan vore den perfekta katten för dem - och särskilt glad är jag att hon är efterfrågad just för att hon är en äldre katt! Även om jag själv inte tycker att sju år är någon ålder för en katt... och jag vet att hon kommer att få det bra, så jag längtar verkligen till hennes hemflyttardag. Här är hon inte lycklig, instängd i ett enda rum och tvingad att vara ensam delar av dagen (för jag kan ju tyvärr inte vara hos henne hela tiden, jag har ju en rätt stor familj att ta hand om - gammelmatte, Belle och fem katter)... vad hjälper det då att jag verkligen försöker ge henne kvalitetstid med sagoläsning, gos, lek och samtal? Om nätterna måste hon ändå rulla ihop sig alldeles ensam, istället för att ligga hos en varm tvåbening och må gott.

Just nu är jag dessutom lite "justerad", eftersom jag tog i lite för mycket i St. Fransiscus-lunden i Örebro i söndags och drog på mig en inflammation i axelmuskulaturen. Att svinga ett rökelsekar är faktiskt tungt, för karet i sig är gjort i mässing och väger närmare ett halvt kilo, och dessutom hänger det som en tyngd längst ut i tre långa kedjor vilket gör det ännu tyngre. Sedan grävde jag och planterade begonior på andra gravar inom Örebro katthems plats medan de andra donade med den nya graven, samt pumpade och bar vatten i stora kannor. Det blev helt enkelt lite för mycket på en gång, så att säga. Men jag ångrar ingenting - det var definitivt värt det flera gånger om! Mitt hjärta värms så av de andra deltagarnas vackra bilder och fina ord om stunden, och jag är så tacksam att jag fick vara med...

Vill du veta mer om söndagens begravningsandakt? Wikki har skrivit oerhört vackert om dagen, och hon har också publicerat många bilder som visar hur fin graven blev m.m. Ni hittar inläggen här, här och här... och här kan ni läsa om katterna vi begravde.