Matte

I kväll har gammelmatte och jag varit på middag i Norrgården, hembygdsgården i Kristinehamn. Det var Djurskyddet Kristinehamn som anordnade det hela för att visa sin stora tacksamhet för de jourhem som varje år hjälper djurhemmet med att ta hand om, socialisera och pyssla om alla möjliga djur - hundar, katter, kaniner, möss, sköldpaddor, hästar, fåglar m.m. - innan de adopteras till nya för-alltid-hem... och just för mig blev situationen lite märklig, eftersom jag som varande ett av dessa jourhem blev bjuden, men också sitter med i styrelsen som tillsammans med djurhemmets personal tog beslutet att tacka våra underbara "jourare"! Utan jourhemmen skulle det inte gå att driva djurhemmet, för alla djur vi får in klarar inte av att hamna i djurhemsmiljö direkt - de kan vara skygga, blyga, sjuka, nervösa eller ha andra behov som först måste tillgodoses innan de är redo att flytta vidare. Dessutom finns det inte plats för alla djur som behöver hjälp... vi får bara ta in cirka 35 katter åt gången, och vi får inte hålla t.ex. hundar, lantdjur och reptiler på djurhemmet eftersom vi varken har rätt miljö eller tillräckligt med personal för att ta hand om dem. Men även dessa djur behöver oss, och där träder de ovärderliga jourhemmen in i bilden.

Middagen blev fantastiskt fin - maten (huvudrätt, efterrätt, kaffe och kaka) var jättegod, stämningen var mysig och det hölls flera tal varav förstås styrelsens och personalens tacktal var de viktigaste. Sedan delade personalen ut en present: var och en av oss "jourare" fick varsin liten vacker tygpåse, och inuti den låg en personlig liten smyckeängel! (Jag har tagit ett foto på de änglar som gammelmatte och jag fick, men har inte kunnat tömma kameran än så det får jag återkomma till i ett annat inlägg).

Men det i mitt tycke allra mest underbara hände precis när vi anlände till middagen - vi fick nämligen beskedet att det är någon som är intresserad av att adoptera Tessan! Kan man få en bättre belöning för sitt jourande än ett sådant meddelande?!? Nu väntar jag ivrigt på att den person som fattat tycke för Tessan skall ringa mig... och å, så underbart det blir att berätta den glada nyheten för henne! *lycklig*

På väg hem från middagen satt gammelmatte och jag och samtalade om den begravning vi skall delta i på söndag, då 25 st. katter skall läggas till vila i Fransiscuslunden i Örebro och jag har fått den stora äran att få hålla i andakten. Och kan ni tänka er... plötsligt spände en regnbåge över vägen! Den var alldeles hel, större än någon jag tidigare sett och välvde sig precis över 26:an vi körde på...