Conny

Nu ska ja berätta hur'e va när Imma å ja åkade te veten i morse. Ja, för matte kan ju glömma bort viktia detaljer, så ja vågar inte låta henne skriva om de. Men hon fickde ta bilderna i alla fall... å betala, för sånt befattar ja mej inte me!

Vi blidde väckta tidit i morse å stuvades in i våra transportkorgar innan vi visste ordet av... bara de! Å sen bärdes vi ut te bilen å åkade te sta'n där veten har sitt blåa hus. Imma skrikade hela vägen så de slogde lock för örona på mej, å fast ja försökade säja till henne å va lite tystare fortsatte hon å vråla prexis hela vägen *pust*.


Imma gillar inte å åka bil...

Sen va vi då framme å matte bärde in oss i de blåa huse... visste ni förexten att de e galler för fönstrena i de huse, så att varken djur eller mattar eller hussar kan rymma när'e kommit in?!?


Nu e're kört!

Matte var väldans nervös så hon hade förståss åkit alldles för tidit å därför fickde vi vänta jättejättelänge... minst en kattiljon timmar vänta vi i våra burar. Å inte fickde man sträcka på benen heller, för de va annra katter å skällisar där - två av skällisarna va jättestora! Men så komde de en annan rex oxå, en riktit söt tjej som ja titta lite extra på. Titta får man välan göra, fast man e kattererad? Å de fanns ju inte prexis så mycke annat å sysselsätta sej me i väntrumme *suckar*.


Gammelmatte låssades va cool å läsade i en kattbok, medan matte vandra som en osali ande å va jättenervös

Så blidde de Immas tur. Ja fickde inte följa me in å inte gammelmatte heller, för de fanns en risk att vi skulle in te den annra veten samtidigt, sa matte. Men ja hörde minsann hur Imma skrikade på hjälp därinnifrån! *ryser* Å sen komde hon ut å hade blivi stucken TRE GÅNGER! Jo minsann, de e alldles sant - veten försökade två gånger i hennes högertass men fickde inte ut någe blod så då stickade han henne i vänstertassen å sög ur henne massvis me blod, jama hon när hon lugnat ner sej lite. Rena miss-handeln! Å dessutom hade en tant som va sköterska fått komma in å hålla i stackars Imma, för matte klara inte av de... de tyckte ja va stilit av våran abbemissa, att hon slogdes för sitt liv å inte gav upp förrens TRE tvåbeningar höll fast henne *stolt*.

Sen var'e äntlien min tur, å då fickde alla komma me in - matte å gammelmatte å Imma. Ja kände genast ijen veten, för de var Lennart som ja träffa i höstas å som sa att ja hade ett stort hjärta... han e en snällis som inte sticks eller håller fast en, utan allt han gör e å raka en lite unner ena armen å sen tittar han inuti en me en maschin som inte gör de minstaste lilla ont: ultraljud heter den, säjer matte. Ja lågde på sidan å titta på schärmen å sågde mitt hjärta, de va lite suddit men stort å fint å Lennart sa att de arbeta så fint å lugnt. "Inget har förändrats sen förra gången" sa han sen till matte, å då börja matte gråta å välsigna honom å gammelmatte blidde oxå våt i ögona å såg så gla ut! Ja förstog inte riktit va han mena, för inte skulle välan mitt hjärta förändras? Men Lennart förklara för mej att va han mena va att mina medusiner fungerar bra å att ja inte har blitt schukare sen vi träffades förra gången. De va därför matte va så gla så hon gråtade, å nu begripade ja bättre varför hon hade vari så konsti innan - hon hade vari rädd att Lennart skulle säja att mitt hjärta blivi schukare sen sist.

Prexis efter de där komde vår vanlia vet, Olle (som va den som stickte Imma i tassarna), å berätta att Immas njurvärden va helt normala. Då gråtade matte ännu mer å krama om gammelmatte å sa te alla att hon va jättelyckli för att Imma å ja mådde bra. De blidde lite rörit där ett tag, för alla va så glada å prata om medusiner å spexialfoder å schukdomar... så de togde ett tag innan matte betala å bar ut oss te bilen igen. Puh! Å då kände ja att ja nog oxå hade vari nervös... för när gammelmatte satte sej i bilen å drickade kaffe för å lugna ner sej, passa matte på å gosa me fem små skällisvalpar! De komde faktist som en chåkk att matte till å me hade en av de dära skällisvalparna i famnen. Mitt framför nosarna på Imma å mej!



Ja, ja tänker inte ljuga om de - ja blidde CHÅKKAD! Se bara! Får verklien ens matte jöra prexis va som helst, å mitt framför nosen på sin pälskade katt, dessutom?!?