Matte

Eftersom både Conny och Imma använder denna söndag åt solbad i fönstren, tänkte jag ta tillfället i akt att ge er en liten uppdatering om Assar.

Som ni kanske minns, kommer Assar (och hans bror Sixten) från Kristinehamns djurhem, där de vid den tidpunkten var de skyggaste katter katthemmet någonsin haft hand om. Kullen på fem ungar - tre flickor och två pojkar - hade hittats under ett skjul utanför Karlskoga i maj 2008, och systrarna blev snart så sociala att de kunde adopteras bort... men vem ville ha Assar och Sixten, som praktiskt taget dog av skräck bara man tittade på dem?!?



Jo, det ville gammelmatte! Hennes hjärta blödde för de vettskrämda små sötnosarna, då cirka året gamla, och på något sätt lyckades katthemmet få in dem i varsin transportkorg så att vi kunde hämta dem. Tanken var att de skulle bo i biblioteket (nuvarande vardagsrummet) hos mig, så att de långsamt vande sig vid människor... men första natten flyttade (läs: flydde) de upp i övervåningen, så det var bara att bära dit vattenskålen samt sandlådorna och göra i ordning bra liggplatser där de kände sig trygga. Maten ställde vi i trappavsatsen, halvvägs upp, och att den åts upp varje natt var det enda livstecknet på flera månader. Men så började killarna att leka om nätterna... och ju fler leksaker vi försåg dem med, desto roligare hade de! Snart började vi få svårt att sova, därför att det lät i övervåningen och trappan som om vi hade ett helt dagis löst i huset... men det tog vi med ro, och gammelmatte började också sitta i trappan om nätterna och prata med killarna, muta dem med massor av godis och sakta få dem att våga visa sig på trappavsatsen. Så småningom gjorde jag detsamma, och det gick riktigt bra - Sixten vågade sig rentav ner i sovrummet för att bekanta sig med Imma, som tolererade honom riktigt bra (Conny och gammelmatte sov då i biblioteket, med dörren stängd ut till hallen), och snart lockade han med sig Assar in dit.

Då hade Assar, tack vare Royal Canin Hair & Skin torrfoder - fått ordning på sin yviga, silkesmjuka päls också och såg inte längre raggig ut utan ståtade i en sky av silvergrått (officiellt kallas färgen blåspotted):



När ett halvår gått, hade killarna accepterat att vi fanns och tog emot godis som vi la bara någon decimeter ifrån dem - och Sixten hade vi t.o.m. fått börja klappa försiktigt. Då kom den riktigt stora vändpunkten: Jenny och Majsan flyttade in, och i deras sällskap kom plötsligt balansen att förändras i hela reviret... Conny, som förut hade dominerat och skrämt killarna, började nu hålla sig undan husisarna, som nu använde hela min del av huset som lekstuga. Vilket liv det var! Vi insåg snart att vi måste dela på gruppen, eftersom Conny p.g.a. sin HCM behövde lugn och ro men kände sig mobbad av den allt tryggare husisgruppen (då hade också Rafael anslutit sig)... så gammelmatte flyttade hem till sin del av huset och tog de fem husisarna med sig, medan jag hade kvar rexarna här hos mig. Då hade Assar blivit så pass social att han vistades bland de andra oavsett om vi också var där...



Flytten var en succé: husisarna älskade att få ha ett revir helt för sig själva, och Conny och Imma slappnade av när det blev lugnt här hemma. En hjärtsjuk kille och en äldre dam blir lite för stressade av att ha en hel hord unga, leklystna ungkatter härjande inpå pälsen... men Assar njöt av sin nya frihet, började kurtisera Majsan och tog sig an lillkillen Rafael, som inte visste hur man leker. Gammelmatte fick komma över hit ibland för att få sova ut, eftersom det var ett liv utan like hemma hos henne om nätterna - hihi!



Det var i det här läget miraklet inträffade: både gammelmatte och jag började få klappa Assar! Stod bara någon av de andra precis intill, så tyckte han rentav om att få gosa en stund, och han t.o.m. sökte tillfällen att bli klappad genom att buffa på någon av de andra så att de kom i närheten av oss. Nu tog han också godis ur våra händer, mötte våra blickar och vistades obekymrat i vår närhet... flyttade sig bara lite i sidled om vi råkade komma för nära.

Och så skaffade han sig sin stora hobby (vid sidan av lekandet, som fortfarande upptar större delen av hans vakna tid): att titta på TV! En av sittpuffarna blir utmärkt att buffa fram till TV:n, och där kan man sedan sitta i timtal och titta på naturprogrammen på Viasat Nature...



Ibland blir det så spinnande att man måste delta själv...



Det går inte att kalla Assar skyggis längre. Blyg och reserverad, ja, osynlig när det kommer främmande, visst... men skygg? Nej då! Och det värmer mitt mattehjärta att den lille tovige, vettskrämde missen blivit en så här vacker, trygg och glad kille:



Det är liksom det allting handlar om, om ni förstår mig. Och jag ser verkligen fram emot sommarsäsongen, då nya kattgården står klar och han kan få vistas ute också!