Imma

Något man har fått vänja sig vid i det här huset är att tvåbeningarna brådstörtat försvinner, blir borta i timtal och sedan kommer hem i decimerat antal... alltså, det fattas någon av dem. Och det betyder i regel att den som fattas har blivit inlagd på sjukhuset i Skövde. En mycket irriterande ovana! För hur skall man kunna hålla ordning på allting här hemma, om folk försvinner titt som tätt? Den här gången är det gammelmatte som fattas, och det tog matte halva natten att komma hem och berätta vad som hänt. Visst, strax efter middagen sa de att de skulle åka till sjukhuset, därför att gammelmatte hade så ont i sitt ben och inte stod ut längre, men inte trodde jag att det betydde att de skulle bli borta ända till fram på småtimmarna! "Det var så många patienter på akuten" förklarade matte, och så berättade hon om en som låg med dropp i korridoren för att de inte kunde vänta med medicinerna tills hon fick komma in på ett rum och om en annan som hade brutit nyckelbenet så att det stack ut ur huden och om en liten pojke som grät hjärtskärande för att han hade så ont i en bruten arm... ja, det var ingen ände på eländet, och jag blev alldeles snurrig i huvudet av att försöka komma ihåg alla jag skulle knäppa tassarna för. Men hur som helst hade en ortoped tittat på gammelmatte och bestämt att hon skulle få en extra stark medicin och bäddas ner i en säng på sjukhuset, och matte följde med och såg till att det blev ordentligt gjort innan hon åkte hem till oss. Hur länge gammelmatte blir kvar på sjukhuset vet inte matte, men hon säger att det nog i alla fall blir över helgen. Hmmm... *räknar på klorna*... en med dropp, en med trasigt nyckelben, en med bruten arm... *suckar*... jag tror att jag helt enkelt ber Skaparkatten att hålla sin tass över allihop, som jag gör när jag inte kommer ihåg precis hur det var med dem eller vet vad de heter. Det är så matte gör när hon ber. Och så måste jag få matte i säng innan hon somnar där hon sitter...!