Imma

Det är tur att matte lyssnar på mig och förstår att jag menar allvar med mina råd, för den här gången höll hon verkligen på att göra sig själv riktigt, riktigt illa... tänk att tvåbeningar har så svårt för att begripa livets realiteter!

Jag vet inte om ni har tänkt på att vi befinner oss i påskveckan nu, den som vi klosterfolk kallar för Stilla Veckan? Hur som helst händer det extra mycket för sådana som matte den här veckan, för varje dag fram till söndag (Påskdagen) är det saker som man skall tänka på och göra. Och särskilt Skärtorsdagen (alltså i morgon) är viktig för mattes kyrka, för då firar de en särskilt stor mässa när de inviger så kallade heliga oljor (sådana som man använder när man döper folk eller tar hand om sjuka) och firar minnet av den allra första nattvarden. Sedan, efter mässan, samlas alla diakonerna, prästerna och biskoparna till ett stort möte där de pratar om viktiga saker. Det där mötet kallas synod och i den är matte sekreterare... *suckar djupt*... ja, ni har väl förstått vid det här laget att min matte är expert på att ta på sig mycket mer än hon orkar?

Så igår stod hon här och skulle packa väskorna fulla med kyrkkläder, skrivblock och annat och hade fått för sig att hon skulle åka till Stockholm och vara med på de där sakerna. Men då satte jag ner tassen! "Hör du matte" jamade jag med min mest allvarliga röst "begriper du inte att du är alldeles för sjuk för att åka till Stockholm?" Matte vred på sig och mumlade om plikter och viktiga kyrkhelger och att hon inte ville svika sina vänner i kyrkan, men jag lyssnade inte på det örat. "Du är sjuk!" upprepade jag tålmodigt. "Och Skaparkatten... eh, jag menar Gud, har alltid en mening med det som händer i ditt liv. Var sak har sin tid, det brukar du ju säga själv, eller hur?" Matte nickade undergivet. "Då så" fortsatte jag. "Då begriper du att nu när du är sjuk, skall du ägna dig åt att ta hand om dig. Hur skall du annars orka finnas till för andra?" Matte nickade igen och tittade i golvet. "Bra" avslutade jag. "Alltså är vi överens. Du stannar hemma - punkt slut". Och så blev det. Matte packade upp igen och så fort biskopen kommer hem från sitt jobb skall hon ringa honom och berätta att hon inte kommer till Stockholm därför att hon är för sjuk.

Ser fram emot en lugn och skön påsk med en matte som håller sig hemma och vilar, tar sina mediciner, äter bra och underkastar sig mina omsorger.