Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

måndag 20 juni 2011

Matte

Nu kan det berättas, utan oro för att fel personer hör att vi varit bortresta hemifrån (vill ju absolut inte att någon skrämmer - eller rentav stjäl! - våra pälsklingar): gammelmatte och jag har varit i Stockholm och hämtat husisarnas kattgård. Vi åkte upp på lördagen och kom hem sent igår kväll, och OJ, så mycket underbart vi har upplevt på dessa två ynka dagar!!!

Först fick vi ynnesten att hälsa på hemma hos Viktor och Bessy, som äger den riksberömda katthjältinnan Blogghjälpen. Jag skäms verkligen att behöva erkänna att jag glömde kameran i bilen... *hänger med huvudet*... men jag kan berätta att det är två jättefina katter, Viktor är mörk med vit fläck på nosen och Bessy är ljus med svart fläck på nosen, som fick oss att känna oss både välkomna och väl omtasstagna! Matte och husse bjöd på jättegod lunch och en sagolik jordgubbs-tårta till fikat efteråt, och vi är verkligen glada och tacksamma att ha blivit välkomnade in i detta hjärtevarma hem.

Sedan vistades vi över kvällen och natten hemma hos en god vän till mig, som en gång i tiden ägdes av den väna och värdiga birma-damen Felicia. Tyvärr kan han inte ha katt just nu, men vi hoppas förstås på framtiden och påminner honom ständigt om lyckan i att leva tillsammans med en mjuk och go' fyrtassing... så vem vet? En dag kanske...

Söndagsförmiddagen tillbringades i kyrkan - ja, det var förstås oundvikligt, för inte kan jag resa till Stockholm utan att få fira mässan tillsammans med mina vänner i vår lilla domkyrka på Stora Essingen! Ni kan lita på att där finns gott om katt-vänner, ja, djurvänner överhuvudtaget, som ständigt ber för hemlösa missar! Inte en mässa firas utan att katterna nämns bland förbönerna... och många av oss, både präster och övriga, är kattägda.

Så var det då dags att hämta kattgården, som så godhjärtat skänkts oss av syskonen Tufsi och Tott och deras tjänarinna Clara. Gissa om våra luddbollar kommer att prisa dem inför Skaparkatten när gammelmatte och matte fått upp alltsammans på plats! *ler stort* Särskilt Rafael, Assar och Sixten kommer att bli lyckliga, för de kan inte gå ute i sele och löplina... nu får de ändå känna gräs under tassarna (och i magarna), och vi tvåbeningar lovar att inte dröja länge med att snickra ihop deras uteplats och öppna luckan dit.

På hemvägen passerar man (om man kör söder om Mälaren, vilket vi brukar föredra) trakterna kring Eskilstuna, och där ligger Landet, det paradis för både katter och människor där Wikkis fankattiska kämpe Stora matte bor tillsammans med katterna Mjurre, Tanja och Ville. Vi fick träffa dem allihopa! Och särskilt Mjurre ville jag förstås få hälsa på...



Och så var vi förstås alldeles saliga av lycka över att få träffa kändiskatten själv - Wikki!!! *trumpetfanfar* Tänk, en sådan ära att ha fått gosa med denna vackra, snälla, godhjärtade lilla flicka - det mötet lägger jag i hjärtat att alltid bära på med glädje och tacksamhet!



Wikkis underbara syster Nova var förstås också där och lät oss, efter inledande blygsel och försiktighet, klappa henne om hon fick vara i mattes famn under tiden:



Wikki och marknadskatten Sören har arbetat hårt hela helgen på marknaden i Vilsta, där de med gemensamma ansträngningar dragit in över 8.000 kronor (!) som skall hjälpa bl.a. Livbojen att ta väl hand om de 25 kattungar de just nu har att vårda och hitta goda hem åt - visst är det fankattiskt?!? Särskilt imponerad är jag över att Sören lyckats samla ihop över 2.000 kronor på att låta sig klappas... han måste utan tvekan vara Sveriges allra mest klappade misse!




Jag fick glädjen att hjälpa Wikkis lilla matte att räkna pengar... och räkna pengar... och räkna pengar... tills vi glädjestrålande kunde summera resultatet. En så givande helg för de behövande småttingar som nu får slantarna! Och tänk så underbart det är att vi kan hjälpas åt att hjälpa varandra... det är det livet handlar om, tycker jag.

Det var mycket svårt att slita sig från undersköna Landet, men våra egna katter därhemma jamade ljudligt efter oss, så till sist tog vi oss samman och körde de sista 20 någonting milen hem. Då var vi rejält trötta, men så GLADA över denna härliga helg!

3 kommentarer:

  1. Vilken härlig utflykt ni hade. Ni är säkert förlåtna av luddbollarna ;-), speciellt efter att ni har snickrat ihop deras rastgård!
    Hoppas att de kommer att njuta av sin ute vistelse som Smulan och Amanda gör.

    =^.^=

    Kram och nosbuffar

    SvaraRadera
  2. Oj vilken roadtrip!
    Att åka från kändis till kändis måste ta på krafterna.
    Vilken underjam helg ni måste ha haft!
    Nosbuff

    SvaraRadera
  3. Åh, tänk så många kändisar ni fick träffa. *avundsjuk* Vi har ju träffat blogghjälpen, men vi skulle gärna vilja träffa Wikki också. *suckar*

    SvaraRadera