Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

söndag 6 november 2011

Gammelmatte Gitte


Jag tänkte berätta lite om Rafael. Han har ju varit ganska störig och "lyft tassen" mot de andra katterna och jag har försökt att dämpa ner hans tuffa beteende lite och till viss del har det hjälpt, men jag har förstått att det bästa jag kan göra är att finnas där jämt... - ja, naturligtvis måste jag ju göra ärenden o.dyl. - men bli ett stadigt inslag i deras liv. Det är ju så tydligt att han blir mycket lugnare när jag är där (säger sig egentligen självt, men jag har behövt att sova inne hos Kicki). Nu när jag har blivit uppkollad på hjärtmottagningen och befunnen stark och präktig, så är det dags att jag flyttar över. Nu slipper Kicki oroa sig över att mitt hjärta ska krångla. Det är inte större risk för mig nu än det är för vilken som helst.

Men nu var det ju Rafael jag skulle berätta om. När jag är där så stöddar han sig inte emot de andra och gruppen blir mera homogen. Igår när jag var där så blev han som en kattunge. Mjuk och kelig och inte ett dugg stursk. Det är sådan jag vill att han ska vara för då accepterar de andra i gruppen honom. Nu har jag en hel del sorteringsjobb att göra, men det kan jag inte göra för jag har för ont i handen, men jag kan grovsortera i alla fall och ställa upp saker som står i kartonger i vardagsrummet och det gillar alla katterna. Då provas kattonger till höger och vänster. Jag ska sortera ut sådant som jag vill sälja på loppisen i slutet av november. Sådant jag vet kan inbringa lite pengar. Det behöver både vi och katterna. Jag hoppas att jag slipper åka in till sjukhuset nu före jul, så jag kan vara hos mina söta katter och att jag kan få ihop till ett fint och mysigt hem åt oss och att jag kan få lille söte Rafael att känna sig lika trygg som de andra katterna gör.

4 kommentarer:

  1. Matte ville säga något, så hon får låna datorn en stund!

    Bästa Gitte och Carina!
    Tack för alla underbara reflektioner och för att ni delger oss era tankar!
    Er inställning till katterna och ert sätt att respektera dem som individer är härligt att få ta del av!
    Man önskar bara, att människor som behöver detta mest också tar del och lär sig.
    TACK kära vänner!
    M & V:s matte, Birgitta

    SvaraRadera
  2. Tack kära Birgitta för dina vänliga ord! Vi blir oerhört ödmjuka inför det du säger... för oss är det ju så naturligt att behandla katterna med respekt och förståelse, och det är svårt att inse att inte alla gör det... men tyvärr dyker det ju då och då upp bevis för att det finns människor som ser på katter helt annorlunda än vi gör. Våra husisar är ju alla offer för människors grymhet och nonchalans... men också bevis för den kärlek vissa människor har till katterna, som de änglar som hjälpte husisarna hit till oss, t.ex.! Det vi gör är en fortsättning på deras kärleksverk... vi har fått ansvaret att ta vård om dessa underbara katter, och det skänker oss så oerhört mycket glädje!

    Kram från sr. Carina och Gitte, klosterkatternas tjänarinnor.

    SvaraRadera
  3. Vilken härlig tanke, att kärleksverket fortsätter!
    (Den knycker jag).
    M & V är ju också offer för människors grymhet och nonchalans eller (om man vill vara snäll)obetänksamhet/okunskap och trots detta är killarna, så otroligt tillgivna och omtänksamma. De är så otroligt värdefulla för mig.

    När man dagligen får ta del av deras kärlek, mår man illa av att läsa om hur människor kan bete sig mot djur. Ja, man fattar bara inte....
    I vår närhet (några mil härifrån) härjar tydligen en kattmördare och för mig är det ofattbart hur sjuk en mänsklig hjärna kan bli.
    Ja, det var bara några tankar på den nya veckans första dags förmiddag....
    TACK FÖR ATT NI FINNS !

    SvaraRadera
  4. Ni vet båda att jag högaktar er för era insatser, både för djur och för människor. Att läsa era tankar om hur katterna reagerar, utvecklas, gläds och trivs, det värmer. Jag är säker på att ni översätter detta till de människor ni tar hand om hos er och som finner ro i ert hem. Vi brukar ju ofta i vår blogg skriva om att det ska instiftas ett kattrelaterat nobelpris och ni vore två av de självklara kandidaterna för ett sånt pris. Det är verkligen upplyftande att ha fått lära känna er. Karm på er och alla era kattvänner.

    SvaraRadera