Majsan

Ojojoj, våran katt-TV:n är nästan lite för mycket för stackars Jenny! *skakar morrisarna* Hon blir så tagen av att betrakta fjäderkotletterna att hon glömmer bort att det finns en glasruta mellan oss och dem... så när en fjäderkotlett kommer extra nära, far hon upp och dongar i fönstret så det sjunger om det. Jag fick slicka hennes ömma huvud flera gånger idag, sedan hon försökt hugga en förbiflygande smakbit och krockat med fönsterglaset, och ändå låg hon snart där igen på köksbordet, tätt tryckt mot bordduken, och slog häftigt med svansen medan hon siktade in sig på de flygande godsakerna där ute. Själv tycker jag att det är spinnande att sitta och titta på dem, men jag glömmer inte glasrutan... eller, ja, låt oss vara ärliga - det har inte hänt inte hittills, i alla fall.

Matte säger att det är för att Jenny verkligen har jagat fjäderkotletter på riktigt förut, på den tiden hon var hemlös och måste skaffa sin egen mat. Jag tog mest möss och andra byten i markhöjd, men Jenny, hon var en sagolik jägare som klättrade i träd och gjorde farliga hopp från höga höjder. Det ni!

Mattarna fick besök av en trevlig tvåbening som hämtade gamla dammiga saker hos oss. För de sakerna fick mattarna pengar, och det blev de mycket glada över. Jenny och jag hälsade förstås artigt och belevat på främlingen och Jenny satt t.o.m. i hans knä en stund innan katt-TV:n lockade henne därifrån igen. Rafael var med hela tiden, nyfiken men höll sig lite i bakgrunden... Assar och Sixten var däremot som bortblåsta, som alltid när det kommer folk.