Matte

Innan jag berättar om dagens äventyr, så vill jag understryka att alltsammans slutade lyckligt. Okej? Så andas lugnt och bli inte uppskrämda av de blodiga detaljerna.

I morse var jag mycket trött, så efter frukost m.m. tog jag chansen att lägga mig igen. En stund senare vaknade jag av att Philemon vrålade rakt ut, om och om igen, så att Imma och jag stod som utropstecken i sängen. Givetvis störtade jag direkt iväg för att se vad som hänt och fann gammelmatte vid kattluckan, hållande en hysteriskt skrikande Philemon i famnen - en Philemon vars högra baktass satt stenhårt fast mellan kattluckans nedre kant och sargen. Han var alldeles nersmord med blod, men "lyckligtvis" var det inte hans utan gammelmattes - han hade nämligen bitit henne flera gånger när hon försökt dra loss hans tass. Och ni vet hur man är, hjärtat reagerar fortare än huvudet, så jag gav mig förstås genast på att försöka ta loss tassen medan gammelmatte höll i katten... varpå han högg mig också, fortfarande vrålande av smärta och skräck. Efter det hämtade jag ett badlakan, svepte in hela katten och höll för hans nos, och medan jag höll honom i ett järngrepp pressade gammelmatte ut hans tass - och luckan - så att de lossade från varandra och sargen. Nu övergick Philemon till att morra djupt nere i magen, så jag bar honom till sängen och satt och vaggade honom en stund innan jag släppte ner honom på golvet. Det var otäckt att se hur han linkade iväg en liten bit och sedan la sig ner... med Connys förlamade ben i färskt minne, vill man absolut inte se ännu en misse som inte kan gå! *ryser* Alltså ringde jag till vår underbara vet - Olle - och sa att vi ville komma så snart vi varit till vårdcentralen och fått våra egna sår omsedda... och han sa att vi var välkomna.

Alldeles blodig...

På vårdcentralen fick vi genast komma in och en sköterska skötte om våra sargade händer. De har fått vana på det nu sedan de förra gångerna (när Conny bet gammelmatte och när Assar bet mig), så de har lärt sig hur man gör... och läkaren skrev ut penicillin som vi fick hämta direkt och ta de första doserna av på plats.

Gammelmattes högerhand, ena sidan

... och den andra sidan

Så åkte vi hem igen, fick in Philemon (som var betydligt lugnare sedan han fått vila och dricka vatten) i hans transportkorg och körde till Mariestad. Olle väntade på oss och vi fick komma in nästan genast till ett undersökningsrum, där Philemon släpptes loss och fick visa hur han gick. Då hade han slutat linka och kunde t.o.m. hoppa från britsen till golvet och tillbaka upp - puh! Olle undersökte honom noga, kände på alla leder och muskelfästen, och Philemon sa ingenting... så domen blev att han hade klarat sig utan skador i vare sig ben eller muskler. Å, så skönt det var att höra! Det var en lycklig matte som tråcklade in katten i transportkorgen igen och åkte hem, det kan jag försäkra er.

Äntligen hemma igen - fy jam för bilresor!

Gammelmattes ombundna hand

Matte har klarat sig betydligt bättre

Nu vilar vi allihopa; Philemon har ätit och sover ihoprullad hos gammelmatte, som lagt sig under ett gosigt täcke i soffan i väntan på att smärtlindringen tar. Och själv sitter jag här vid datorn tillsammans med Imma och berättar om den dag som skulle ha blivit vår första lediga på åtskilliga veckor... *ler stort*

Det är Alla Helgons Dag i morgon, och Alla Själars Dag på söndag. Ha en lugn, finstämd och kärleksfull helg!


Ni har väl inte glömt vad som gäller om man blir kattbiten?

SÖK VÅRD OMEDELBART!!!

Oavsett om såren ser små ut, kan de ha blivit förgiftade av bakterier från kattens mun och då riskerar du blodförgiftning, vilket kan leda en rad obehagligheter, t.ex. amputation av den bitna kroppsdelen eller rentav att man dör. Ta inga risker!