Imma

Förlåt att vi inte har tassat här i bloggen på ett par dagar... men ni förstår, nu har den där skällisen varit på besök och vi har haft tassarna fulla med att hålla koll både på henne och på reviret. Puh! Ni kan tro att det har varit spinnande, och en mycket märklig upplevelse... jam menar, hon ser nästan ut som en rex, bara lite lite större och inte det minsta lockig, men hon luktar inte som en rex, så man vet ju inte vad man skall tro!

För er som kanske inte minns det, kom skällisen hit för att vi skulle få ta oss en titt på - och göra en nosologisk undersökning av - henne för att bestämma oss för ifall vi kanske eventuellt kan tänka oss att låta henne bo här senare i sommar. Om jag har förstått saken rätt är det lite stökigt hemma hos skällisen just nu, för där bor flera andra hundar och så tre katter, varav en skall få ungar när som helst... och Lena, som den här skällisen heter, trivs inte med stök. Undra på det! Jag föredrar också lugn och ro, det måste jag jama...

Så här ser Lena ut i helfigur

Och här är hon i närbild

Hursomjam, höll vi oss först lite avvaktande och iakttog främlingen i säkerhet uppifrån skrivbordet. Skällisar får väl inte vara på bord, va'?

Matte säger att det syns på min långa hals
hur nyfiken jag är... *fnys*

Men så småningom vågade sig Philemon ända fram - lite för att skällisen inte skulle tro att han var rädd för henne, men också för att kolla ifall en av de två tvåbeningarna hade godis med sig i väskan. Tänk, det hade hon inte! Hur kan man glömma något så viktigt?!?

Förresten, ser ni hur liten skillnad i storlek det är mellan Lena och Philemon?

Och sedan, lite senare, tog han sig en ordentlig titt på henne - och tänk, hon visste t.o.m. att man skall vända bort blicken och inte stirra oartigt! Hennes egna katter (som också är Cornish Rexar, precis som vi) har dresserat henne riktigt bra.

Själv tog jag det lugnare - jag är ju mindre än Philemon och inte lika snabb i vändningarna så här på gamla da'r, menar jag... men när skällisen hade somnat i sin bädd passade jag på att nosa igenom henne, jag också.

Apropå det, ni ser väl den fina spishandduken som vi vann i Fjuttens tävling nyligen? Visst är den snygg! Matte är väldigt glad för den, kan jag jama, så hon får ha den hängande på hedersplatsen där alla kan se den *stolt*.

På natten sov jycken... hrm, jag menar Lena... tillsammans med sin matte i vårt gästrum en trappa upp. Den andra tvåbeningen, som är min uppfödare och som har varit här förut, sov hos gammelmatte - och vi, d.v.s. Philemon och jag, sov som vanligt i sängen hos matte här i vardagsrummet. Och tänk, det gick alldeles utmärkt att sova gott trots att man visste att det fanns en h-u-n-d i huset! Jag är uppriktigt förvånad, men så är det - jag sov som en prinsessa hela natten, och Philemon sa på morgonen att det hade känts alldeles som vanligt att sova för hans del också. Inte hade skä... jam menar, Lena... stört oss när hon gjorde sin morgontoalett heller, utan tyst tassat ut med sin matte en stund utan att väcka oss. Mycket belevat!

Nu måste vi ta oss en ordentlig funderare, Philemon och jag. Skall vi tillåta att Lena bor hos oss i sommar? Det tål att tänka på! Och under tiden har hon fått åka med sin matte hem till Västerås igen - man skall inte ha för bråttom med så här viktiga beslut.

PS. Hundmat smakar inte alls dumt... det är väl inte sant, som tvåbeningar brukar säga, att man "är vad man äter"?!? *orolig* För vi smakade av Lenas mat och hon av vår... visste ni förresten att även vovvar tycker om tonfisk?!? DS.