Philemon

Nu ska jau jama om något himskt - jau har haft UTEGÅNGSFÖRBUD i flera dar! Ente en tass har jau fått sitta ut i kattgårn, fast den e min hel å hållen, å alltsammans e en litta orms fel. Ja, ni läser rätt! En litta orm, en svarter å slingri sak, va dum noug att visa saj för mattarna precis utanför kattgårn häromsistens - å genast blidde mattarna tossia å sa att jau ente fick gå ut. Dörrn ut te kattgårn förblev stängd, fast solen sken så varmt i alla fönstren. Kan ni begripa?

Så i kväll tog matte fram en röd sak ur förrådet uppe vi garaget. En lång stund såg de ut som om hon brottades me den, men så röt den te alldeles förskräckligt å börja tugga i saj gräset å blommorna. Jau blev redit orolig att den sulle äta upp matte åsse, men hon gick bakom den när den tugga saj igenom trägårn på baksidan av huse. De va nog ente så roligt att valla de där monstret, för matte blidde svettigare å svettigare... men när den hade ätit upp hela gräsmattan bakom huse, ledde hon tillbaka den in i förråde å stängde dörrn. Sen kom hon in här å sa att "nu kan katterna få gå ut i kattgårn igen, för nu kommer de inga ormar". Å så slängde hon saj på sängen, satte på fläkten å låg som en dö råtta på rygg en lång stunn.

Jau jamade om monstret me Imma, för sådana där hade vi ente i Malmö minsann, å då sa hon att när man har en gräsmatta måste man ha en gräsätare te å hålla efter den me. Å så berättade hon varför mattarna tycker så illa om ormar... "det är ente ormens fel" sa hon "utan mattarna vill ente att nån av oss blir ormbiten". Tydligen är det så att klostrets säkerhetskatt blidde biten av en orm å dog... hade jau ente en aning om, jau menar, att ormar kunde va så rälia! Då förstår man ju litta bättre varför matte ente vill att jau träffar på en sån där slingerbult...