Matte: en lägesrapport om Sagge

Har just tillbringat en låååång stund uppe hos Sagge i hans rum och vi har gosat, kelat och haft jamarmysigt tillsammans. Däremot verkar jag inte lyckas lura i honom den krossade tabletten som jag rört ner i blötmaten... och sedan jag blev biten nu senast, känner jag ärligt talat inte riktigt för att bända upp käkarna på honom och tvinga i honom tabletten på det viset. Ok, jag äter ju redan antibiotika (Doxyferm)... *skrattar*... och stelkrampsprutan lär hålla i trettio år sedan man tagit tilläggspruta också... men jag vill bli frisk nu så att jag får vara ute i trädgården och dona istället för att sitta inomhus och undvika solen. Kuren tar slut nu på måndag och sedan måste jag hålla mig borta från solsken i ytterligare fem dagar... nåja, nu ikväll tog jag mig faktiskt för att beskära ginsten sedan solen gått ner, eftersom jag hittade partier som inte blommade.

Gammelmattes sår har praktiskt taget läkt - hon har gott läkkött, trots sin besvärliga diabetes. Mina blev dock betydligt djupare och punkterade blodkärl, så jag har inte kunnat använda händerna särskilt bra sedan jag blev biten och det är först ikväll som jag klarar av att skriva på tangentbordet.

Hur som helst mår Sagge bra och är jätterar, ingen skugga skall falla på honom. Han är en så fin kisse och han visar så tydligt hur mycket vi betyder för honom... kunde jag, skulle jag spinna.