Ändå trodde jag att jag hade tänkt till bra när jag tog på mig roshandskarna innan jag försökte få av Sagge selet. De handskarna ser nu ut så här:
Nåja, de går säkert att tejpa ihop med silvertejp - och rosorna är lite fullt lika bitska som Sagge, även om de försvarar sig tappert mot mig och min sekatör.
Philemon tar det säkra före det osäkra och klär ut sig till leopard för att skrämma Sagge, ifall de skulle mötas:
Men det lär han inte göra, för det går inte att föra samman Sagge vare sig med mina eller gammelmattes katter, tyvärr. Han är en sådan raring, men han går inte ihop med någon av de andra... jag misstänker att det beror på att han tills alldeles nyligen varit fertil, och att hormonerna fortfarande rasar i kroppen på honom. Vilket säkert också är orsaken till att han inte vill gå in från sina promenader. Men i slutänden blir det ändå bra, för när Sagges husse kommer hem får han gå ut och in som han vill... och nu när han är både chippad och kastrerad, gör det ju ingenting. Där Sagge bor, finns ingen direkt trafik, så han bör vara säker om han aktar sig för bilar.
Tja, så kan man också tillbringa en underbar vårkväll! När vi åkte hem från sjukhuset (visserligen 600 kr fattigare, men ändå) kunde vi njuta av en underskön himmel i blått, rosa och aprikos... och allting grönskar så skirt, vitsipporna översållar backarna, fåglarna sjunger så mycket de orkar. Våren är en härlig tid!
Så tråkigt att Sagge protesterar som en vilde varje gång det är dags att gå in :(
SvaraRaderaÅh ännu tråkigare att han ger sig på er som bara vill honom väl :(
Jag o matte tror oxå det är bäst att han får vara på sitt rum tills han kan flytta hem till sin husse.
Men Sagge då! Har du inte läst boken som jag skickade, hur man ska vara en fridsam och hjälpsam katt? NosPuss Wikki
SvaraRaderaPS Läk fint nu,Gitte och Kicki!
De enda handskar som jag märkt klarar av en förbannad katt är de tjocka och rejäla svetshandskarna. Såna har vi på katthemmet när vi måste ta en katt som vi vet kommer slå till. En av katterna där var som Sagge lite med att när man skulle gå ifrån honom så försökte han bita eller slå en på benen för att man skulle stanna och kela mer, nu gör han dock sällan så längre som tur är.
SvaraRaderaSagge sitter i sitt rum och deppar. "Hur jag än gör, så går de" funderar han. "Om jag är kelig och kurrig, går de. Om jag bits och bråkar, går de. Vad skall jag göra för att de skall stanna kvar hos mig?"
SvaraRaderaUte skiner solen, men Sagge kan bara njuta av den genom fönstret. "Hoppas att husse kommer tillbaka snart!" suckar han.
Åh så besvärligt! Ibland går det inte som man har tänkt..Nosbuff
SvaraRaderaJam.. så kan det vara. Men det hela är ju bara tillfälligt. Han kommer att få det bra sen. Tror du kan ha rätt med hankattshormonerna inte gått ur.
SvaraRaderaHoppas han finner sig till rätta snart.
Nosgos
Jaha, då är det blogghjälpens tur att skicka spinnhealing till er båda. Nu får vi se till att hålla oss friska, allihop!
SvaraRaderaSkickar kurrterapi o spinnhealing! Sagge saknar nog sin husse förfärligt och vet inte vad som är rätt när hormonerna stökar till det också. Hoppas det blir lugnare snart.
SvaraRadera