Imma

*snörvel* Ursäkta, men jag är lite småförkyld just nu... matte oroar sig för att det beror på att hon inte eldar regelbundet utan värmer upp huset varje kväll istället, men jag har jamat om för henne att det är helt andra saker som förkylt mig. Att behöva se Philemon stå och yla vid ytterdörren för att få matte att släppa ut honom i snön är tillräckligt för att göra mig eländig... och så all snö utanför fönstret, som inte vill försvinna utan envisas med att ligga kvar där ute... och så är ju matte också förkyld, så jag har nog fått ett knippe av hennes basilusker, misstänker jag.

Med gammelmatte är det sisådär, hälsar matte. De har tråcklat ner en lång slang med kamera genom halsen och magen och tarmarna på henne idag och tittat efter om där fanns något som inte borde vara där, men det gjorde det inte. Skönt! Efteråt kräktes gammelmatte alldeles förskräckligt... men vem skulle inte göra det när man haft en läskig slang trädd praktiskt taget rakt genom kroppen på sig?!? *ryser* Så matte fick vara länge på sjukhuset idag till gammelmatte hade återhämtat sig och inte kände sig så ynklig längre... stackars gammelmatte, jag förstår precis hur det måste ha varit! Egentligen borde vi katter ha varit där och tagit tass om henne, spunnit för henne och fått henne att känna sig trygg... varför får man inte ta in katter på människosjukhus egentligen?!? Så många som vi klosterkatter är kunde vi ha fått hela avdelningen att må mycket bättre, det är jag övertygad om!

I övrigt händer här ingenting alls. När matte inte är på sjukhuset hos gammelmatte, är hon hemma och eldar och sköter huset och tar hand om oss katter... och vi tar förstås tass om henne, så att hon inte skall bli trött eller ledsen.

Medan jag ändå sitter här och tassar, vill jag skicka spinnhealing och kurrliga hälsningar till alla sjuklingar där ute: Wikkis människor, Sippos och Tindras husse Peter, Charlotte Therese, Michelle och alla ni andra tvåbeningar som inte mår bra. Ta tass om er! Vi tänker på er, skall ni veta.