Matte

När jag frågade Imma vem som skulle blogga om dagens händelser, tittade hon på mig och suckade. "Snälla matte" jamade hon "vem annars än du kan göra det? Jam menar, Rafael sov sig ju igenom alltsammans! Eller nästan i varje fall. Och varken Belle eller gammelmatte var med - de satt i väntrummet, har du ju sagt".

Så nu sitter jag här och skall berätta om Rafaels besök hos veterinären i förmiddags. Det började som vanligt med en kort "jakt" på ovillig katt för att få in sagda katt i en transport-korg - något som försvårades av att Belle hade krupit in i korgen och därmed så att säga blockerade utrymmet. Den hunden vill alltid vara mitt i händelsernas centrum! *skrattar* Så småningom fick vi ur Belle och i Rafael, varefter bägge djuren skulle in i bilen (vi kan ju inte lämna Belle hemma, när ingen av oss mattar är där).

Hos veterinären fick Rafael och jag komma in i ett av undersökningsrummen och Rafael fick en injektion som mycket snabbt knockade honom. Det brukar i allmänhet ta en liten stund innan katten somnar, men den här gången slocknade han direkt... och sedan sätter som vanligt den där stilla oron för att han inte skall andas normalt in, som inte släpper förrän han vaknar igen. Lou, Olles assistent, som var den som skulle genomföra rak-ningen och kloklippningen visade sig vara likadan och avslöjade att hon alltid håller ett öga på att djuret andas bra under den tid det är sövt... så Rafael var i trygga händer, eftersom vi var två som hela tiden höll koll på hans välmående.

Rafael innan sövningen

Lou är jättebra på att hantera klippmaskinen och hon var så försiktig när hon rakade honom, kollade hela tiden vad jag tyckte och såg till att hon inte råkade klippa honom i någon bröstvårta eller göra klippningen mindre snygg. Så när han var klar, hade han blivit av med all päls kring kroppen men hade fortfarande sin stiliga päls orörd kring huvud och hals, alla fyra benen samt svansen - en elegant lejon-klippning, med andra ord! Och så klippte hon med en tång alla hans klor jämna och snygga innan det var dags att lämna över vår sovande misse till Olle, veterinären.

Färdigklippt!

Det är nämligen så att Rafael i alla år vi haft honom haft en stor knöl sittande på ryggen strax framför svansen - en knöl som vi varit försiktiga med, och som suttit i vägen när man kammat honom. Att det inte var en tumör visste vi, det hade kollats upp för länge sedan... men av någon anledning hade vi inte kommit oss för med att be att få den bort-tagen. Idag gjorde jag dock slag i saken och bad Olle göra det.

Rafael innan operationen

Olle skar snyggt av knölen och delade den, så att han kunde undersöka innehållet. "En riktigt stor pormask" konstaterade han. "Sådana kan vi också få. Fick själv ta bort en från ryggen förra året". Jag frågade om den varit lika stor och då log han brett: "Nej, det var den inte".

Sedan berättade jag att jag medan Lou klippte klorna hade passat på att titta Rafael i munnen och sett att han hade tandsten och blödande tandkött. Kunde det också åtgärdas nu, medan Rafael ännu sov? Visst, Olle gjorde ren honom i munnen så att tänderna glänste vita, och sedan fick min lille misse en uppvakningsinjektion och lades försiktigt tillbaka i transportkorgen.

Hemresan gick bra - Rafael piggnade snabbt till och verkade inte ett dugg besvärad vare sig över vad han upplevt eller av resan. Däremot blev hemkomsten lite jobbig, för Belle löper och är därför extra "mammig"... så hon fick plötsligt för sig att Rafael var hennes valp och försökte pyssla om honom på alla sätt hon kunde. Något han definitivt inte uppskattade, förstås. Vilket fick till följd att hon förföljde honom genom rummet, upp i möbler, ner ur möbler, in under bord, ut från bord... till sist vände han sig om och gav henne en snyting med tassen, men hon tog inte illa upp utan försökte slicka honom över hela kroppen. Vi fick sära på dem, släppa in Rafael till de andra husisarna och hålla Belle kvar på den här sidan mellandörren... och så får det nog förbli ett par dagar, till han inte luktar sjukvård längre och märket efter den bortopererade pormasken har försvunnit.

Nu i kväll är Rafael pigg och glad - som alltid, när han blivit rakad. Han verkar älska det! Och han är lika kelig, pratsam och glitterögd som innan veterinärbesöket... kanske rentav mer?

Om svansen ser kort ut, beror det på att
han har vikt den bort från kameran