Conny

Imma sa att ja får berätta om besöket hos veten *stolt* - de får ja som belöning för att ja jagade bort den stora skällisen, sa hon! Jo, för de va så att en jättestor skällis kom in i väntrummet, hon hette tjäffer eller nåt sånt, å hon försökte nosa på oss katter i våra transportburar me sin jättestora nos... men då attackade ja inifrån min bur nästan så häftigt att hela buren ramla av bänken, matte fick hålla i å skällisen studsa bakåt å ble rädd - det, ni! Sen sa både matte å gammelmatte att ja e en jättebra säkerhetskatt, å Imma sa att de e tryggt att ha mej me på otäcka ställen *sträcker på mej*.

Vi fick gå in alla tre samtidit till veten, men sen lyfte matte upp Immas bur först å hon fick gå ut på en hög säng som stogde mitt i rummet. Majsan å ja tittade på från ini våra burar å vi blev alldeles förskräckta när vi såg hur de behandla stackars Imma - kan ni fatta att matte höll i henne om hela kroppen - hon som inte tycker om att bli fasthållen - å så rakade veten av Imma päls på ena framtassen å stickade henne! Hon skrek å försökte komma loss, men matte höll i så hårt å veten togde blod ur Immas tass - ja såg minsann alltsammans från min bur, men ja va ju instängd så va kunde ja göra?!? Sen fick Imma ett bandasch kring tassen å lite gos å sen fick hon gå tillbaka in i sin bur, som matte ställde ner brevi oss på golve. Då va Imma jättetrött å sa att hon ville åka hem å att de här va minsann inge kul alls - hon va en gammal dam å tyckte inte om en massa ståhej, sa hon.

Innan ja han svara, lyfte matte upp mej på den där sängen å hällde ut mej ur buren. Ja, hon HÄLLDE ut mej, för ja höll i mej me alla klorna inne i buren för ja ville ju inte bli behandlad så där otäckt som Imma blivi... men de blev ja inte, för allt veten gjorde va att lyssna på mitt hjärta å gosa me mej. De va riktit trevlit! Varför gjorde de inte så me Imma? Veten sa att ja såg pigg å gla ut, å mitt hjärta lät jättebra men ja skall ändå skannas i höst för min HCM. Men de e inge läskit, för ja har blivi skannad förut å vet att de inte gör ont. De tittar bara me en maschin på ens hjärta för å se hur HCM:en ser ut så de kan berätta för matte hur hon skall medesinera mej. Tänk om de säjer i höst att "nu behöver inte Conny nåra mer medesiner på kvällen"! *glad* Fast då får ja inge godis på kvällen heller, förståss... hm.

Sist, när ja fått gå in i min bur igen å blivi nerställd brevi Imma på golve, lyfte de upp Majsans bur på den där sängen. Hon klev bara rakt ut, hon! Å så satte hon i å spinna så veten skrattade å bad henne låta bli för de gick inte att höra hennes hjärta å lunger, sa hon. Majsan e sån - hon spinner bara en tvåbening tittar på henne! Å hon trodde nog att veten gosa me henne när de ejenklien handla om å lyssna varför hon låter så konstit... å inte tog hon illa upp när veten sa att alltsammans nog beror på att Majsan e för tjock *fnissar* De e ju va ja sagt hela tiden, att hon e en tjockis! Nu sa veten att om Majsan går ner i vikt så slutar hon nog att stöna när hon äter eller tvättar sej, å kanske slutar hon snarka oxå... det tror ja att gammelmatte å Jenny blir glada åt, för de e dom som sover tesammans.

Ja, sen va vi allihopa klara hos veten å fick komma ut i väntrumme ijen. Nej, vänta, nu glömmade ja en sak! Veten sa att de hade tittat på Immas blod å att hennes värden hade stigi lite men att de va "inom de normala" så matte va gla å köpte nåt speciellt torrfoder som Imma skall få äta för att inte värdena skall stiga ännu mera. "Kan Conny äta sånt här för sin HCM?" fråga matte, å veten sa att de gick bra... "jo, för han äter allti av Immas mat å ja kan inte hindra honom" sa matte *rodnar*.

Sen åkte vi hem! Ja gillar att åka bil, men de e kuliare när man få va lös i bilen å kan titta ut genom fönstrena... nu fick ja inte de, för matte sa att vi va för många i bilen å ja hade inge sele på mej *suckar*. Imma hade hålli på å vråla så de slog lock för örona på mej på ditvägen, men på hemvägen va hon tyst... hon va nog för trött, tror ja. Majsan sa inte mycke vare sej dit eller hem.