Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

måndag 24 januari 2011

Imma

Idag är vi lite kalltassade här, både två- och fyrbenta, eftersom matte har så ont i sin högra arm att hon inte kan elda. Men det gör inget, för vi kryper ihop under filtar och täcken där det är varmt om hela kroppen. Stackars matte är så ledsen över att hon inte orkar bära ved, för hon vill inte att vi skall frysa öronen av oss... men det är okej, hon värmer oss under filten istället och det är precis lika bra. Rentav bättre. Gosigare, i alla fall!

Fast allra, allra bäst vore det om våren kom... tycker inte ni också det?

5 kommentarer:

  1. Vi väntar också på våren! Dumt att det fortfarande är så kallt ute. Hoppas att ni inte får alltför utkylt inne, även om det är jättemysigt med under-filten-kurande ihop med matte. Kurr och burr.

    SvaraRadera
  2. Det är inte bra att matte mår dåligt, men man måste alltid göra det bästa av situationen. Verkar som om ni klarar det. Och matte blir nog mycket fortare frisk om ni värmer henne.

    SvaraRadera
  3. Vi längtar efter våren också. Illa att er matte är så sjuk att hon inte orkar bära ved, finns där ingen som kan hjälpa till???
    Hoppas att hon kryar på sig snart, fast mysa under filtar är gossigt.

    SvaraRadera
  4. Tyvärr finns det ingen som kan hjälpa matte med att bära ved. Den enda som kunde ha gjort det är gammelmatte och jag är fortfarande ur stånd att gå längre sträckor och än mindre att bära. Min benskada gör så att jag måste överlåta allt detta tunga arbete till matte - vilket känns SÅ ledsamt och tungt. Det kommer att ta en väldigt lång tid innan jag kan vara till hennes hjälp, men nu kan jag i alla fall stå så pass länge att jag kan laga mat och packa diskmaskinen, men sedan måste jag lägga mig för värken blir alldeles för svår. Försökte ordna hjälp från kommunen med att bära ved, men det gick inte och mina pojkar bor alla tre i Stockholm! Jag tycker också mycket synd om matte för att hon måste göra allt jobbigt här hemma så här länge.

    SvaraRadera
  5. Ta det lugnt nu, gammelmatte - jag överlever! Och jag vill inte att du förstör din rehabilitering genom att få dåligt samvete och försöka göra mer än du klarar av. Vi fixar det här, du och jag!

    Kram från matte.

    SvaraRadera