Gitte har ordet

Jaha, nu sitter jag här för att berätta om att jag nu är hemma från sjukhuset igen. Jag vet inte för vilken gång i ordningen. Jag är som en jojo - fram och tillbaka, gång på gång. Den här gången var det för att mitt socker rasade i höjden, så högt att min blodsockermätare larmade för HI, vilket är så högt att mätaren inte klarar av att mäta. I ambulansen försökte de mäta igen, men fortfarande var det HI. Nu kopplade de in dropp för att spä ut blodet och halvvägs in mot Mariestad mätte de igen och fick samma resultat. En gång till mätte de innan vi var framme i Skövde, men med samma nedslående resultat.

Inne på akuten sattes ytterligare ett dropp in för att skynda på sänkningen genom att ersätta de salter och det kalium jag förlorat när blodsockret blev för högt, men inte heller nu sjönk värdet. Inte förrän framåt morgonsidan på onsdagen (jag for in till sjukhuset på tisdagskvällen vid 23-tiden) gick det att få ett mätvärde och då var det genom ett blodprov som skickats till laboratoriet. Då var värdet 27.7. Alltså fortfarande alldeles för högt. Sedan fortsatte de med droppen uppe på MAVA (medicinsk vårdavdelning) och frampå dagen var blodsockret nere på 13.5. Eftersom man inte får ligga kvar på MAVA så länge så skickades jag upp på en vårdavdelning där de fortsatte jobbet med att få ned mitt socker. Jag kom till Hematologen och det var första gången jag var inlagd där, men det var lika bra som överallt annars. De kollade med lungröntgen att jag inte hade någon lunginflammation som drivit upp sockret, men allt var bra. Vi kom fram till att jag måste ha missat någon injection under dagen och att det sedan byggts på. Hur hög nivån måste ha varit när jag kände att jag måste åka in kan man bara gissa, men det måste ha varit väldigt högt. Nåväl, nu är jag alltså hemma igen och mår ganska bra. Trött är jag naturligtvis. En sådan här pärs tar på krafterna, men det enda jag måste göra är att få tag på vår vedleverantör för nu är veden slut och så måste jag elda. I övrigt tar Kicki hand om allt som absolut måste göras.

Ja, så nu vet ni lika mycket som jag och nu hoppas jag att jag får vara hemma tills på tisdag då jag ska läggas in på "njure" för att sedan göra en angiografi på onsdagsmorgonen. Håll gärna tummarna för mig då!