Imma

Den här vite skåningen som jag tvingas stå ut med är inte klok, bara så att ni vet. Först skriker han vid dörren att han vill ut, och sedan när matte släpper ut honom, vrålar han att det är vått, kallt och snöigt... och så står han som fastfrusen (det var han förstås inte), försöker att balansera på bara en tass i taget och skriker åt matte att bära in honom. För själv kan han ju inte gå, trots att dörren står vidöppen...

Jamjam, nu håller han sig förhoppningsvis lugn ett par timmar i alla fall, innan han börjar skrika om något annat han vill göra. Problemet är att det inte blir tystare i huset för det, för idag drar matte omkring på snabeldraken och sedan skall hon skura köksgolvet. Puh! Tur att gammelmatte sitter och sover i läsfåtöljen, så att man kan ligga ihoprullad hos henne och ha det bra...

Apropå Philemon, jam... ta er en noggrann titt på den här unga damen! Hon ser fridsam och rekorderlig ut, inte sant? Men hon är ett praktexemplar på uttrycket att man inte skall döma insidan efter utsidan:

Sedan länge tillbaka håller hon sig med ett eget litet harem inne i novisiatet, för alla tre killarna (Assar, Sixten och Rafael) är tokiga i henne och gör allt de kan för att få vara den hon väljer att gosa med. Men nu har hon förvridit huvudet på Philemon också! Jodå, jag har minsann sett hur hon smyger över hit via källaren när matte tvättar (då står källar-dörren öppen) och nospussas med honom i köket... *suckar djupt*... och det här skall föreställa ett kloster?!?

Yes box, tvättmaskinen är hel igen! Och matte tvättar och tvättar och tvättar. Själv har jag inte varit nere i källaren på ett tag, men jag kan föreställa mig att det hänger tvätt på tork precis överallt där nere... tvåbeningar har konstiga nöjen, tycker ni inte?

Och när vi nu ändå jamar om tvåbeningar, så hoppas jag att ni har vett nog att lämna alla kattmatsburkar och skåp öppna innan ni går under ikväll, så att vi katter - som minsann inte tänker gå under, oavsett vad gamla mossiga stenar säger om saken - kommer åt vår mat och vårt godis!