Imma

Ibland, så där någon enstaka gång emellanåt, gör mattarna något riktigt, riktigt bra. Idag åkte de till exempel till Karlskoga och fyllde på vårt sticks-förråd... och tänk, där mötte de Max' och Måns' husse, som fick matte att köpa ÄNNU FLER sticks genom att berätta att Max och Måns gillar just den sorten... kan det bli bättre?!? Så nu har vi JAMARMÅNGA sticks i godisskåpet. Fast matte påstår att det inte var meningen att vi skulle se sticksen nu, eftersom hon hade tänkt presenta oss dem på nyårsnatten. Nu smusslade hon undan någonting annat istället, som vi inte fick se vad det var och som vi skall få på nyårsafton. Undrar just vad det kan vara?!?

Så bara måste jag få visa en bild som matte tog igår på turturkatterna Assar och Majsan - visst är de söta ihop?

Hursomjam, när mattarna och vår gäst hade varit i Karlskoga och handlat sticks (samt diverse hemligheter), åkte de vidare till Kristinehamn och besökte djurhemmet. Och som vanligt blev matte förälskad i flera katter - den här gången en kolsvart liten hona som heter Cleopatra, och som tydligen var jamargosig och t.o.m. pussade matte på nosen... och så en stackars gråvit kille som heter Noa och som det har varit alldeles förskräckligt synd om. Matte berättade att det var första gången i hennes liv som hon klappade en strävhårig katt... och både öronen, svansen och alla fyra tassarna var trasiga... *morrhårsdarr*... hon tror att han har gått väldigt länge ute och svultit och frusit, och nu vill hon prata med djurhemmet om att få sponsra honom med specialfoder så att åtminstone pälsen blir bra igen. "Han kan ju inte hålla sig ren när pälsen är så där skadad" jämrade hon sig olyckligt när hon berättade om Noa. Och så sa hon att det är lätt att stiga in på ett djurhem, men gräsansfullt svårt att gå därifrån; "det känns alltid som om jag sviker katten när jag lämnar dess bur" suckade hon. Tur att hon inte alltid har fickorna fulla av katter när hon kommer därifrån! I så fall finge jag jama ifrån på skarpen att hon inte får jobba på djurhemmet.

Förresten hade det varit en skällis där också - en liten blandrasvalp med mycket labrador i sig, som just skulle få åka till sitt för-alltid-hem. Veckan före jul hade djurhemmet fått rensa i en lägenhet där det fanns 42 vovvar!!! varav många var döda och ännu fler i så dåligt skick att man tvingades avliva dem... och av det tiotal hundar de kunde rädda, har de nu lyckats placera ut varenda en i ett för-alltid-hem. Kan ni tänka så fantastiskt?!? På en enda vecka lyckas de hitta bra hem åt alla de överlevande jyckarna - det tycker jag är så jamarstiligt att jag nästan saknar ord för det! Men hur i allsin da'r kan en människa få för sig att samla 42 hundar i en liten lägenhet?!? Valparna, som var fyra månader gamla, hade aldrig varit utomhus och visste inte hur man betedde sig med tvåbeningar, för den som hade dem slängde bara in mat genom dörren och gick igen - han bodde inte i lägenheten själv. Stackars hundar... *hänger med huvudet*