Imma

I kväll är vi nog en smula avslagna lite till katts här hemma efter gårdagens Nobelfest. Vi fick jamargod lax till middag och sticks till efterrätt, och sedan dansade ungdomarna till långt in på småtimmarna... själv la jag mig tidigare, när matte kröp i säng efter att ha sett festandet på TV. Tror att gammelmatte la sig då också, faktiskt. Och idag skjutsade matte gammelmatte till sjukhuset igen, för i morgon bitti skall hon operera hjärtat igen. Äschjam, jag menar att hon skall få sitt hjärta opererat, förstås. Själv skall hon ligga still och ta det lugnt, säger matte, för det är patientens jobb under operationen...

Matte har lovat att komma tidigt till sjukhuset i morgon, för hon vet att gammelmatte är lite rädd för den här operationen. Den förra var lite läskig, för de stängde av blodtillförseln inuti hjärtat en stund och då fick gammelmatte svårt att andas. Matte säger att andnöd är det otäckaste man kan uppleva, för då tror man att man skall dö... *slokar med morrhåren* Fast hon säger också att hon inte tror att de kommer att behöva stänga av blodtillförseln i morgon, så gammelmatte behöver inte vara rädd. Nåjam, vi skall hålla tassarna så mycket vi bara orkar och be Skaparkatten vara hos gammelmatte hela tiden!

Faktiskt så är det en lite speciell dag idag, även om den har kommit i skymundan för annat. Matte fyller år! Tänk, jag minns hur ung hon var när vi träffades för första gången... det var i Kolbäck, där jag bodde som kattunge, och Skaparkatten viskade i mitt öra att den där tvåbeningen behöver dig jamarmycket! Det är fjorton och ett halvt år sedan nu... tiden går verkligen jamarfort, och jag blir nästan lite yr när jag funderar över allt som matte och jag har varit med om sedan jag tog tass om henne. I alla dessa år har jag skött om henne och vakat över henne... ur den synvinkeln är det ledsamt att vi katter inte lever lika länge som människor, för hur skall det gå för henne när jag inte längre är här?