Majsan

Jag erkänner det utan omsvep... det är svårt att begripa de hundiska språken, trots att Belle påstår sig tala något som kallas voveranto och som skall kunna förstås över hela världen. Idag sa hon till exempel att en av våra gäster plötsligt hade dykt upp i Skövde, vid det där sjuka huset där gammelmatte bor just nu, och att hon hade gosat en lång stund med Belle i mattes bil. Jam menar, hur går det ihop? Den där gästen bor hos sina katter i Stockholm i vanliga fall - utom när hon bor hos oss. Vad skulle hon i Skövde att göra?

Hur som jam gjorde jag som Imma har instruerat mig och gick igenom bilderna i mattes kamera när hon kom hem från sitt besök hos gammelmatte idag. Där hittade jag den här bilden:

Jam, så här ser det tydligen ut på vägen till Skövde - vitt och otrevligt överallt *ryser*. Inte ett dugg bättre där än här hemma i trädgården, med andra jam. För ni kan tro att vi har blivit fullständigt omringade av det där vita nu och jag förstår absolut att Belle tycker att det är läskigt att gå ut i det. Matte har åtminstone stövlar på sig, men hunden skall klara promenaderna bartassad - är det rätt och riktigt, det? Nej, här får man nog ta i och hålla ett allvarsjam med matte, misstänker jag.

Hur gammelmatte mår fick jag nog inte riktigt klart för mig av mattes rapport. "Som vanligt" blev svaret från matte - men hallåjam, det är ju just för att det INTE är som vanligt med gammelmatte som hon måste bo i det sjuka huset, eller har jag missuppfattat något här? När allt är som vanligt är hon ju hemma hos oss! *skakar på huvudet*

Philemon mår i alla fall bättre, alltid något. Hans sår på ryggen har läkt jamarfint och han nyser inte längre, så medicinen fungerar tydligen som den skall. Nu är det bara lite mer än ett dygn kvar så skall han slippa både dränaget, stygnen och tratten... fast jag måste medge att han har varit lättare att tas med som trattförsedd, så jag vet inte om det inte vore bäst att låta honom behålla den...?

Lite suddigt, men man ser i alla fall hur det läker...