Matte

Idag (läs: igår) har jag nog varit rätt trist för ungarna, eftersom jag större delen av dagen har suttit vid datorn och arbetat med årets julbrev. Varje år i december skriver jag ihop ett slags summering av det gångna året och mejlar till familj och vänner istället för att skicka julkort... det är en tradition jag startade när jag blev sjuk våren 2001, och den har blivit alltmer nödvändig för varje år som gått eftersom jag inte precis blivit friskare.

Om du är nyfiken på mitt julbrev, så hittar du det här.

Så kan jag berätta att Philemon är mycket tapper och bär sin plasttratt med klosterkattligt saktmod. Han äter och dricker bra, går på lådan (jag har gjort i ordning en som inte är täckt, så att han skall kunna röra sig rätt bra trots tratten) och sover om natten hos mig i sängen - ja, under täcket, tätt intill mig och gärna med huvudet på min arm. Han tar också sin medicin utan att knota, även om han naturligtvis inte tycker om det. Belle låter honom för det mesta vara i fred och kommer hon för nära hans sår på ryggen, backar han helt enkelt undan. Att tassas har han helt slutat med och jag misstänker att det hänger ihop med Immas "försvinnande" ur reviret... på något vis förstår han nog att han nu bara har Belle att ty sig till om han vill ha sällskap och värme. Bortsett från matte, förstås. Men hon har ju tyvärr blivit en rätt upptagen tråkmåns som inte alls ger honom den totala upp-märksamhet han förtjänar... något förresten även Belle beklagar sig över. Måtte gammel-matte snart få komma hem från sjukhuset! Vi saknar henne allihopa och ingenting är som det skall här hemma...

Philemon värmer sig ovanför kökselementet...