Matte

Philemon är såååå lycklig att vara av med tratten... fast han tog sina trattbärande dagar (och nätter) som en riktig katt, lät sig inte nedslås utan fortsatte med sitt vanliga liv så gott han kunde. Vilket inkluderade att sova under mattes täcke, med huvudet på mattes ena arm. Han tar sina mediciner med samma tapperhet, kan jag berätta - och har nästan helt slutat nysa.

Igår tog Olle bort de två stygnen och drog ur dränaget ur såret på Philemons rygg. Det läker jättebra, har redan fina sårskorpor (det är ju två hål) och är helt rent från var. Nu ägnar han kvällarna åt att sitta vid det varma elementet i vardagsrummet och tvätta sig... fem dagar utan tvätt tar lite tid att ta igen, om man säger så.

Belle har sovit över hos kompisar natten till idag, eftersom jag ville tillbringa så mycket som möjligt av den här dagen hos mamma (gammelmatte) på sjukhuset. In i det sista var det osäkert, men i eftermiddags beslöt de sig för att ta riskerna med en operation - och fann en stor infarkt i hjärtat, som de har lagat med en lång stent. Redan när hon kom upp till rummet igen var hennes värden betydligt bättre, pulsen hade sjunkit från 127 till 70 och hon sa att hon mådde bra. Det är första gången på snart tre veckor som jag vågar känna mig optimistisk... och ännu bättre blev det när jag hämtade Belle, som hälsade mig med våldsam iver. Just nu är livet såååå bra!