Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

onsdag 4 december 2013

Matte - med varning för otäcka bilder!

Nu ÄR det verkligen synd om stackars Philemon! Idag fick vi se oss slagna i kampen mot den fula bulan på hans rygg, så jag ringde Olle och fick komma bara några timmar senare. Vad Philemon tyckte om saken tror jag inte att jag vill upprepa, för han hävde ur sig gräsansfulla eder hela vägen in till Mariestad. Väl inne hos Olle sa han dock inte så mycket - jo, han svor till när han fick narkossprutan, förstås, och sedan hoppade han ner på golvet och försökte med tilltagande vinglighet i benen ta sig mot dörren. Halvvägs blev han stående på krokiga ben och med nosen i golvet... då lyfte Olle upp honom på bordet igen och la honom platt på mage. Efter att ha kollat om jag "tillhörde den sortens mattar som dimper raklånga vid minsta lilla" och fått nekande svar tillät han mig att stanna kvar under operationen, och det tog inte lång stund innan bulan blivit betydligt mindre medan guckan inuti (blod och var) rann friskt utmed den sovande kattkroppen. När bulan var tömd sydde Olle fast ett dränage och så fick stackars Philemon en sådan där otrevlig tratt på huvudet... min försiktiga fråga om jag kunde använda den uppblåsbara kragen istället besvarades med ett bestämt "helst inte" och en vädjan om att "förhärda mig" under de fem dagar som dränaget skall sitta. Sist fick Philemon en uppvakningsspruta (som han av given anledning inte protesterade mot) och bäddades ner i transportkorgen igen.

På måndag tas dränaget bort, och sedan hoppas jag att vi skall kunna skippa tratten också - för mitt hjärta blöder verkligen för den här lille killen, som just nu vinglar omkring i här vardagsrummet och då och då klänger upp i min famn för att få tröst. Förhärda sig, var det... hm.

Och så var det bilderna. De som är känsliga, skall nog låta bli att titta på dem... men för er andra, visar jag hur dränaget ser ut och tröstar med att han "skall" se blodig ut - det är meningen att det som finns inuti bulan skall rinna ut istället för att ligga kvar under huden. Ja, det ser ruggigt ut, men allt är i sin ordning, det försäkrar jag.

Det här är själva dränaget, draget rakt genom bulan

Philemons vänstra sida...

... och hans högra sida

7 kommentarer:

  1. Lilla gubben! Tur att du är en sån duktig katt. Full av skånsk tåga. Se nu till att din matte skämmer bort dig med extra gos och godsaker. Och så vet du att det är mycket bättre för dig att tratten sitter kvar alla dagarna, även om det är jobbigt. Lycka till från Vendela

    SvaraRadera
  2. Stackars Philemon. Jag hade definitivt mått bättre om jag inte hade sett bilderna, men jag KUNDE INTE låta bli!!!
    Hoppas att all äckelpäckel rinner ur snart och han blir av med tratten. Fast vi förstår att han MÅSTE ha den.

    Kram
    /Julia

    SvaraRadera
  3. Ah, män, lille pågastackare...dä' så' forr räli't ut!

    Nu hoppas vi sannerligen att det ska räcka med elände!!!
    Krya på dig, Philemon!

    Trasslamatten, med skånska rötter

    SvaraRadera
  4. Stackars lille Philemon. Hoppas han står ut med tratten, men katter har ju en underlig fårmåga att rätta sig efter omständigheterna.

    SvaraRadera
  5. Stackars , stackars Philemon :(
    Hoppas allt gegg rinner ut fort och att det sedan läker ihop fort också :)
    Tassklappar och Nosbuffar

    SvaraRadera
  6. Tänk, matte trodde för två år sen att hon skulle bli stickisassistent och nu ligger hon här avsvimmad på golvet... *suckar*

    Stackars, stackars Phidemod, hoppas att fem dagar går jamarfort!

    Nosbuffar

    SvaraRadera
  7. Uj,uj, vad det ser uschligt ut. Stackars Philemon! Och vad ni ska råka ut för eländiga prövningar hela tiden.
    Skickar klappar och tassar och nosgosar i massor.

    SvaraRadera