Majsan

Det har varit lite extra spinnande här i klostret igår och idag, för matte har ägnat sig åt att välsigna alla rummen. När de flyttade hit för många år sedan var en biskop här och gjorde en husvälsignelse, då han gick runt med vigvatten och rökelse och posterade ut änglar att skydda oss som bor här (och alla som besöker oss)... men matte säger att det ibland samlas så mycken sorg, oro och ångest i rummen att man kan behöva göra om den där välsignelsen emellanåt - så det var vad hon gjorde igår och idag.

Jag minns när vi var alldeles nya här i huset, att Imma berättade att vi inte skulle bli rädda för doften av rökelse utan att det var en bra doft som hjälpte matte i hennes arbete (eller vad man nu kallar det hon gör). Och nu är vi så vana att vi inte tänker på det... fast vi håller oss förstås ur vägen när hon går omkring och svingar det där rökelsekaret, för det är jamartungt att få i huvudet, skall ni veta! Inte för att jag har fått det, men man förstår ju att en liten kattskalle inte skulle klara donket från den där tunga saken. Sedan måste man hålla sig undan när hon skvätter vatten omkring sig också, även om det är vigvatten som tydligen skall vara väldigt bra mot sådant som är skadligt för våra själar. Kunde de inte ha gjort det där vigvattnet lite mindre blött? Salt är det också, kände jag när jag provsmakade en droppe som föll i pälsen på mig. Nåjam, matte vet nog vad hon gör... hoppas vi! *fnissar busigt*

Annars är det lugnt här hos oss. Gammelmatte hälsade på oss igår och det var jamar-mysigt, förstås, och vi ser minsjam till att hon sitter still och tar det lugnt hela tiden. Människovetens order! Hon går inte ens från bilen in i huset, utan åker i en stol med stora hjul på båda sidorna om själva stolen. Gosa kan hon dock fortfarande minst lika bra som förut! Och det är ju det viktigaste, eller hur?

Idag var vår gäst och matte på besök till djurhemmet och klappade några extra beniga katter, eller hur det nu var. Ben-galer hette de i alla fall. Fast matte säger att de inte alls är beniga och att de ser ut som leoparder med fläckar över hela kroppen. Att de heter så konstigt beror tydligen på att de kommer från ett land långt borta som förut hette Ben-galen... hm, borde inte det passa bättre för hundar än katter? *fundilerar* Så här ser de ut i alla fall:

De var fyra stycken från början, som fick flytta till djurhemmet när deras matte blev för sjuk för att ta tass om dem... men nu har den ljusaste på bilden (den som ligger närmast) fått flytta till ett nytt för-alltid-hem och en av de andra är tingad. Visst är de stiliga?!? Och matte tror inte att det dröjer länge förrän de andra också har fått sina för-alltid-hem, för hon känner en som vill ha dem jamarmycket och som har drömt om att få dela sitt revir med just sådana här katter. Matte säger att för henne spelar det ingen roll hur katten ser ut utanpå, men att hon förstår att många tvåbeningar tycker att det är spinnande med katter som ser ut som sina vilda släktingar ute i naturen - alltså inte hemlösa tamkatter, utan större släktingar som leoparder och ozeloter och sådana.

Själv tycker jag att det är jamarsnyggt med grå päls med svarta ränder i och så vita tassar och vit mage... *kurrar*