Imma

Gode Skaparkatt! *håller för öronen* Vilket liv vi har haft här idag! Gammelmatte och matte fick plötsligt för sig att Sagge kände sig ensam och öppnade dörren till hans rum, och Philemon kunde ju förstås inte hålla sig borta... så det blev både väs och fräs, burriga svansar (ja, Philemon har ju inte så mycket svanspäls att burra upp, men han försökte allt!) och spring i trappan mellan övervåningen och bottenvåningen. Så kom bägge killarna ner, Philemon som en pil in under skrivbordet och Sagge efter - fast han tvärstannade ute på vardagsrumsgolvet och la sig platt på mage, och sedan slank han mycket utplattad uppför trappan igen. Nu har matte stängt dörren däruppe igen, och jag misstänker att båda grabbarna sover den utmattades tunga sömn, var och en på sitt håll... Philemon ligger utslagen på mattes luddiga kofta i fåtöljen här inne och Sagge har säkert något ställe där han sover trygg. Själv betraktade jag kalabaliken från skrivbordet och suckade... varför skall killar alltid ställa till sådant väsen när de gör något?