Matte

Gammelmatte ringde och hälsade att hon mår bra, trots att hon ramlade i tunnelbanan igår. Tänkte att att ni kanske ville veta det.

Själv mår jag också bra. Det är ett heltidsjobb att hålla ett stort hus varmt och ta hand om åtta gosiga katter, så jag hinner inte tänka på något annat. Sagge har börjat ropa på mig genom dörren! Och Assar tillåter mig allt oftare att klappa honom, vilket förstås gör mig både stolt och glad. Det är underbart att se golvet fullt av husisar som äter ur varsin skål... den här bantningsblötmaten (Royal Canin Obesity Management) är tydligen jamargod, för katterna cirklar kring mig som hajar medan jag lägger upp den och kastar sig över skålarna så fort de når golvet.

Nu grunnar jag som bäst på att bygga och montera en nätdörr åt Sagge, så att han skall ha möjlighet att kommunicera med Philemon och Imma utan att de kan ryka ihop ifall de inte trivs med varandra... men den måste jag ha hjälp med, så jag tror att jag skall fråga tassverkar'n om han kanske vet hur man klurar ihop en sådan tingest. Sagge har blivit så genomkelig! Och han älskar att bli kammad... men kloklippning gillar han inget vidare, så än så länge har jag bara lyckats med ena framtassen. Får ta det lite pö om pö, för jag vill ju inte att han förknippar min famn med sådant som är obehagligt...