Rafael

Precis när vi hade gjort oss redo att åka till Wikkis häftiga release-party för hennes nya hemsida, dök det upp främlingar hos oss. Tre tvåbeningar tornade upp sig i hallen och jag blev så rädd att jag gömde mig i gammelmattes säng. När jag sedan fick veta att två av de där människorna var Wikkis matte och husse blev jag förstås ännu räddare - hade de kommit för att ta tillbaka tasseri-sakerna?!? Ni vet, jag är ju så ovan att vinna något att jag inte litar på att det är sant... så jag var fullt beredd att kämpa med klor och tänder för att behålla leksakerna och de andra prylarna (godiset är lyckligtvis redan uppätet). Nu behövdes det inte, för de var inte här för att ta tillbaka något utan för att träffa matte och gammelmatte - puh! *ruskar pälsen*

Men hur skulle vi göra nu? Festen väntade ju, och här var huset fullt av gäster som inte gjorde en min av att vilja gå på länge än... vi tog telekattisk kontakt med Imma, som lugnade oss med att Sagge, Philemon och hon skulle sticka iväg en liten stund till partyt och sedan komma hem och ta över gästerna på sin sida av huset, så att vi husisar kunde åka iväg till partyt och stanna där så länge vi ville. Och så blev det - medan vi i novisiatet vaktade människorna, försvann de andra diskret iväg till festen, och sedan fick vi en telekattisk signal från Imma om att de var tillbaka, och då föstes tvåbeningarna över till mattes sida av huset medan vi fem i novisiatet drog iväg för att festa. Praktiskt! På det viset fick ingen av människorna veta att vi var borta på kalas *fnissar*. Annars hade nog matte blivit lite ledsen, för hon är ju så stolt över oss och vill gärna att alla som kommer på besök får se oss... helst klappa oss också, men si, det ställde jag inte upp på! Bilder fick de ta, men inte mer. Och Sixten, den lurifaxen, stannade inte ens för att bli sedd - han stack iväg till festen långt före oss andra och stannade där hela kvällen. Jamjam, det kan han unna sig, som alltid har sin frack på sig... en annan har ju massor av päls-vård att sköta innan man törs visa upp sig i kattsällskap!

Kan berätta att vi fick godis av den tvåbening som inte hörde till Wikki. Lite senare fick vi veta att det var Linnsens, Franks och Lurrvars matte - tänka sig!

Matte och gammelmatte verkar i alla fall jamarnöjda med besöket, och de har pratat och haft sig så att öronen nästan vissnade på en annan... tänk att tvåbeningar är så förtjusta i att låta när de kommer i grupp?!? Prat, prat, prat hela tiden... man blir utmattad bara av att vara i samma rum. Tror dock att gästerna var minst lika nöjda, för de fick ju faktiskt träffa sju av oss - inte minst mig! Den åttonde, Sixten, alltså, var som sagt inte hemma. Jag undrar om han inte träffade en söt kattfröken på festen, för han har fortfarande inte dykt upp.