Imma

Det finns dagar som man helst vill slippa - som idag, t.ex. Inte nog med att matte steg upp alldeles för tidigt, när jag fortfarande låg och gonade mig tätt intill henne under täcket... men dessutom tråcklade hon in mig i min transportkorg, som jag hatar, och bar ut mig till bilen, som jag hatar ännu mer. Stackars Sagge tvingades vara med om samma sak och vi jamade högljutt vad vi tyckte hela vägen till Mariestad - fast matte säger att mina röstresurser vida översteg Sagges och att jag "avgrundsvrålar". Va'?!? Säger man så om en stackars abbemissa som klagar sin nöd?!?

Två stackars oskyldiga katter blir kattnappade...

Jam antar att ni kan gissa vart vi skulle åka? Till veterinären, förstås! Och den karl'n lär sig aldrig hur man behandlar en äldre dam - precis som förra gången stack han mig i tassen och sög blod ur mig. Dessutom hade han mage att väga mig... och talade högt och tydligt om vad vågen visade! *fnyser* Det enda positiva med det var att matte blev glad, för jag har tydligen gått upp ett hekto sedan förra gången jag vägdes. Å andra sidan började hon tala oroväckande om att införa ransonering av tonfisken när hon fick veta att mitt njurprov hade stigit över gränsvärdet... aldrig får man vara riktigt glad *suckar djupt*.

Nystucken abbemissa vilar ut

Så var det Sagges tur att bli utlyft ur sin transportkorg. Han hade ännu värre otur än jag, för han blev stucken TVÅ gånger - först en gång för att sövas och sedan en gång för att väckas. Fast andra gången kanske han inte kände så mycket? Olle, vår veterinär, undersökte hans öga och berättade hur den där sjukdomen fungerar - att den går i skov, och att det just nu är lite bättre än det varit tidigare - och så, när Sagge låg avsvimmad på britsen, klippte han klorna på honom. Matte säger att hon gärna klipper klorna på vilken katt som helst utom just Sagge och Assar, för de bits... det var därför han var med idag, och så för att få ögat kollat, så klart.

Sagge börjar vakna igen... visst är han
söt med tungan utstickande?

Slutligen har jag lovat att hälsa från Philemon att han är mycket lättad över att antibiotikatt-kuren är avslutad - han fick sista dosen igår kväll - så nu smakar maten inte jordgubbe längre *fnissar*. Kragen får han behålla några dagar till, men såret läker jättefint... så det dröjer nog inte länge förrän han studsar omkring som vanligt här hemma!