Sagge

Jag har väntat och väntat hela dagen, men husse kom inte... *hänger med huvudet* Däremot kom hon som kallar sej vice matte, och hon stannade en lååång stund hos mej. Det är till henne som jag skickar tankar just nu om vad hon ska skriva i blå... eh, bloggen, heter det visst. Hon gav mig tonfisk till middag, och fyllde på torrfodret och vattnet och gjorde rent lådan och allt sånt där som hon alltid gör när hon hälsar på mej. När jag hade ätit färdigt tonfisken (den var jamargod! *slickar morrhåren*) borstade hon mej en lång stund och sen borstade hon sej själv med samma karda så att pälsen på hennes huvud stod som ett moln omkring huvudet på henne! Det brukar hon göra, för hon säjer att min karda är mycket bättre än hennes. Vi tittade ut genom fönstret och hon berättade om alla träden som jag kan se, och så berättade hon vad hon har gjort ute i trädgården idag och frågade om jag hade hört hennes maskiner som hon hade använt, och då jamade jag att jag hade stått där i fönstret och lyssnat men inte sett nåt.

Sen satte vi oss på sängen och matte berättade att husse absolut inte har glömt bort mej. "Det måste ha hänt nåt som gjorde att han inte kunde komma idag" sa hon, fast inte nåt som gjort honom illa, utan nåt som han måste göra först innan han kan komma till mej. Så lovade hon att ringa husse och fråga hur allt var och att jag är ledsen för att han inte kom idag.

Sist gjorde hon en leksak åt mej - hon hängde en skojig plåtbit formad som ett hjärta i ett kraftigt skosnöre och band fast i klätterträdet så att jag kunde slåss med det. Vi lekte med snöret och hjärtat en lång stund innan vice matte sa god natt och släckte i taket - fast mörkt blir det inte, för jag har en blå lampa i fönstret som lyser jämt. Det är skönt att ha den där lampan, för då känns det inte lika ensamt när inte vice matte eller hon som kallas för gammelmatte är här.

Undrar om jag får tonfisk i morgon också?