Vi har haft ett mycket oroligt dygn här hemma. Igår eftermiddag stängde vi in Imma och Philemon i vardagsrummet och släppte lös Sagge, som njöt av friheten t.o.m. i kattgården trots regn och blåst. Tyvärr behövde gammelmatte hämta en sak i vardagsrummet och hann inte stoppa Philemon när han smet ut... ett ögonblick senare var slagsmålet i full gång, Sagge jagade Philemon genom rummen och rev honom blodig över ryggen och sidorna, och jag lyckades inte få stopp på eländet förrän jag hade sprejat en hel del vatten över Sagge (faktum är att jag använde sprejflaskan till att mota iväg honom så att jag kunde kasta en filt över honom och bära upp honom till rummet igen). Sedan undersökte jag Philemon noga, tog hand om rivsåren (under klagojam!) och lät honom trösta sig själv med luddkoftan... och under kvällen var han mycket dämpad, höll sig stilla eller sökte upp mitt knä, men jamade förebrående om jag försökte klappa honom. Jag skämdes som inte hade kunnat hindra slagsmålet och gammelmatte kände sig ansvarig som hade öppnat dörren till vardagsrummet... men hur skulle vi ha kunnat veta att Philemon inte av ren självbevarelsedrift höll sig undan Sagge? Han vet ju sedan tidigare att det blir bråk.
Jag hade mycket, mycket svårt att sova i natt - inte förrän Philemon sökte upp mig och ville krypa in under påslakanet (som jag har som täcke) började jag slappna av, för då gjorde såren åtminstone inte så ont att han inte kunde ha lakanet över sig. När så Imma också kröp ner hos mig, lyckades jag somna.
Idag mår Philemon mycket bättre. Alla såren har fått skyddande skorpor, jag får klappa honom och han är i stort sett som vanligt - kanske en smula mer stillsam, men absolut inte värre än att jag känner mig lugn. Sagge mår också bra, är kelig och gosig... och i morgon kommer hans husse och lillmatte hit! Då skall jag diskutera situationen med husse, förklara hur dåligt Sagge mår och att vi måste ordna det här bättre. Mitt förslag är att vi installerar en ny Feliway-dosa i hans rum... men framför allt hoppas jag att han inom kort skall kunna flytta hem för gott, för det behöver han!
Katter är fankattiska djur. Läker snabbt om de får slicka sina sår (såvida inte är så djupa att det läker över en infektion och blir en böld). Verkar inte som det varit några djupare bett om jag förstår dig rätt? Så du skall se att Philemon är sig själv snart igen.
SvaraRaderaDet gör ont att veta att ens små älsklingar inte mår bra, men samtidigt så tänker jag att de på något sätt är av naturen rustade till att klara av det mycket som de hade fått göra när de inte var domesticerade (för ett antal tusen år sen) Så jag tror inte det är så illa som vi kanske känner och tror alla gånger.
Att sen Sagge inte mår bra psykiskt kan jag förstå med tanke på hans situation, men vi hoppas att det inte dröjer så länge till han får komma hem till sin husse.
Kram
Det blev lite fel med slicka sina sår. Menade faktiskt inte bokstavligen där :D Menade mer tid att läka och visst i viss mån hålla efter små sår på egen hand. Andra gånger med svårare skador skall de givetvis inte få lov att slicka på såren.
SvaraRaderaYtterligare en förtydling. Jag menar alltså fysiologiskt med sår läkning och jag tror att de också har (i likhet med människor) inbyggt smärtlindring till viss del typ våra endorfiner och seratoniner som har morfinliknande effekt.
SvaraRaderaJag håller fullständigt med dig, Nilla! Och Philemon mår ju mycket bättre redan, är nästan som vanligt igen. Nu hoppas jag att morgondagens träff mellan Sagge och hans husse skall gå riktigt bra och att vi kan komma fram till ett bra sätt att hantera hans (Sagges) ångest... allra helst vill jag förstås att han snart får flytta hem igen.
SvaraRaderaKram från sr. Carina, klosterkatternas tjänarinna.
Mjau, hoppas alla kämpars sår nu läker och helgens frid tar vid! NosPuss Wikki
SvaraRaderaSå det blev. Hoppas att Sagge blir riktigt glad när husse kommer och att han kan flytta hem snart. Det är ju synd att de inte kommer överrens och att det blev blodvite. Ta tass om er! Nosbuff
SvaraRaderaDet är jättesvårt när katter inte kommer överens. Sagge har nog lite svårt att greppa situationen just nu. Det är i alla fall fantastiskt att ni får de andra katterna att acceptera varandra. Det är ett enastående arbete ni utför!
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaTack, Kattson - dina ord värmer verkligen! Ja, jag tycker att vi har fått två välfungerande kattgrupper här... husisarna trivs fint tillsammans, och rexarna kommer väl överens även om Imma inte uppskattar att Philemon uppvaktar henne. Men så var det ju mellan henne och hennes bror Aragorn också - hihi!
SvaraRaderaKatterna betyder så ofattbart mycket för oss och utgör verkligen centrum i tillvaron för både mig och gammelmatte. Därför känns det lite som ett misslyckande att vi inte får Sagge att trivas ihop med någon av grupperna... men så är det ju, vissa katter vill helst vara den ende för sin/a tvåbening/ar.
Hoppas att du/ni hade en fin resa till det tyska landet?
Kram från sr. Carina, klosterkatternas tjänarinna.
Men usch och fy vad jobbigt. :-(( Tazz&Kram och hoppas allt ordnar sig.
SvaraRadera