Imma

Äntligen får man tillbaka bloggen och kan tassa ner vad man själv tycker är viktigt! *pustar ut* Jam, att Assar har rymt hemifrån, eller gått vilse, eller är ute på patrull som Max och Måns kallar det, är förstås det allra viktigaste på min kattenda... men det är ju tyvärr inte så mycket vi kan göra, annat än att turas om att sitta i kattgården och spana efter honom samt se till att mattarna lägger ut färsk mat (makrill i tomatsås) i fällan varje kväll. Matte har satt upp lappar överallt i omgivningarna om att Assar är borta, och hon har pratat med både polisen och djurhemmen i Kristinehamn och Töreboda, ifall någon hittar Assar och tar med honom dit...

Wikki och Rafaels Räddare kom hit med en fälla på självaste festdagen - tänk, att de trots gammelmattes fest tänkte på Assar också! Men sådana är de, raringarna... det finns två-beningar som man verkligen kan lita på.

Under festdagen var det stört omöjligt att koncentrera sig på kattgelägenheter, för här rände så mycket folk hela dagen att man blev alldeles trött bara av att se dem. Några var förstås trevliga att träffa, som blogghjälpen till exempel, men mest rörde det sig om folk som surrade kring gammelmatte hela dagen. Och så hade tydligen Belle - utan att fråga mig om lov! - bjudit hit halva sin bekantskapskrets mitt i röran! *suckar djupt*

Massor av skälliga belle:ar! Som om det inte räckte med en...

Ja, så vad gör en liten abbemissa mitt i allt detta? Tar skydd, förstås, utan att för den skull släppa vaksamheten för ett ögonblick...