Matte igen

Philemon mår bättre idag och använder bakbenen som han skall, även om han är "seg". Han gjorde mig så GLAD genom att hoppa upp i klätterställningen i hallen och jama åt mig när jag kom in efter morgonpromenaden med Belle! Det är över en vecka sedan han var så pratsam och visade att han kunde hoppa... men för säkerhets skull ringer jag ändå Olle i morgon och diskuterar situationen, för min tanke är att vi kanske behöver förlänga medicineringen ett par dagar till - idag fick han bara Loxicom (som är samma sak som Metacam), eftersom jag har blivit instruerad att ge varannan dag i slutet av perioden med Azitromax.

Vi har haft ljuvligt sommarväder idag med blå himmel, solsken och lagom blåsigt. Det sistnämnda var nödvändigt för mig, eftersom jag bestämde mig för att klippa allt gräset i trädgården... och jag hann nästan innan krafterna tog slut, så det är bara en gräsmatta kvar att klippa nu. Puh! Belle var med mig ute i trädgården och gick omkring i sin spårlina, men kattgården förblev stängd eftersom jag inte vet hur mycket ork Philemon har för den sortens klättrande och hoppande.

Har tänkt mycket på Assar idag. Det är svårt när ens pälskling bara försvinner och man inte vet om han lever eller är död! Visste jag att han var död, kunde jag sörja honom... nu vet jag ingenting, försöker fortsätta att hoppas men känner mig alltmer tveksam. Fällan gillras varje kväll, men fångar inte ens djur som inte skall fångas - bara flugorna visar intresse för lockmaten. Jag talade med en vän igår, som är pensionerad sjuksköterska med lång erfarenhet av akutvård, ambulansvård och vård i krigshärjade länder, och hon sa att det inte är mycket idé att gå och leta i dikena... att en död kropp som ligger ute så här års snabbt blir rov för både djur och insekter, och efter någon dryg vecka ligger inte ens ben och päls kvar på platsen längre.

Lille Assar, vad skulle du ut att göra?!? *suckar djupt* Jag vill tro att du lever livet och har det bra på egen tass... men jag börjar tvivla.