Imma

Tidigt, tidigt i morse upptäckte vi det. Fällan hade slagit igen! Men...?!? Det var inget djur i den?!? Matte gick ut och undersökte fällan noga, men allt verkade intakt och den enda förklaring vi kan komma på är att den som var inne och smakade på makrillen var så stor att luckan aldrig kunde slå igen... eller så liten att den kunde ta sig ut i den smala springa som finns precis ovanför trampplattan. Jam, ni vet, den där plattan som djuret trampar på så att luckan slår igen bakom. Märkligt! Nu har dock matte gillrat fällan igen med ny makrill, och jakten på den förrymda klosterkatten fortsätter.

Matte säger att vi nog måste bereda oss på att det här kan ta tid - lång tid. Och hon är bekymrad över att Assar är någonstans där ute där det också finns lodjur, vargar, rävar och havsörnar... men vi MÅSTE tro på det bästa och be Skaparkatten hålla sin tass över Assar så att han kan komma hem igen!

Vi är lite oroliga för Sixten också. Han har aldrig varit utan Assar, för de är födda tillsammans, och han ser lite ledsen ut nu... sitter och försjunker i tankar mest hela tiden. Mattarna pratar mycket med honom och gosar så att han skall känna sig älskad för sin egen skull, för vet ni, när man hela tiden har gått i par med någon kan man börja känna sig som bara en halva... och om då den andra halvan försvinner, mår man inte bra. Så vi jobbar hårt på att få Sixten att känna sig hel även utan Assar.