Imma

Jam tror att matte börjar miss-trösta om att Assar skall komma hem igen. Varje kväll laddar hon fällan och nu har hon dessutom flyttat den till en annan plats (där han smet ut) i förhoppningen att han skall gå att fånga in... men hon ser inte ut att tro på det själv, ens. Det har gått så lång tid - visserligen har man ju hört jamas om katter som varit borta i flera år och sedan dykt upp igen, men Assar som är så skygg...? *fundilerar* Nåjam, vi skall absolut inte ge upp hoppet utan fortsätta att försöka nå honom telekattiskt, och matte fortsätter att ropa på honom varje gång hon går ut med Belle.

Belle, ja... Philemon deppar lite just nu, för han har fått för sig att matte har gått och blivit "hundmänniska" istället för att vara "kattmänniska" p.g.a. henne. Belle är svartsjuk och tränger sig gärna emellan när matte gosar med någon av oss katter, och då tar matte genast emot henne också och försöker plocka fram armar nog att gosa med oss allihop samtidigt - men det gillar inte Philemon, för han vill ha matte för sig själv. Och det vill förstås jag egentligen också... *rodnar om nosen* Fast så råkade jag höra matte prata med Belle om att hon - Belle, alltså - tror att matte inte tycker lika mycket om hundar som om katter! Hon känner ju förstås inte matte lika bra som jag, som vet att matte älskar nästan alla djur... utom mygg och spindlar, då. Om matte vore frisk och hade all tid i världen, skulle hon ha både kor, hästar, får, grisar och höns, säger hon ibland... jam, kära nå'n, då skulle det verkligen bli trångt i sängen om nätterna, och matte finge bli bläckfisk för att kunna gosa med alla samtidigt! *himlar med ögonen*