Philemon är sjuk - matte berättar

Som matte/mamma känner man sina barn och vet hur de "borde" bete sig. Så när Philemon plötsligt blev lugn, t.o.m. sävlig, såg konstig ut i pälsen och inte ville ha vare sig maten eller de godisar jag försökte truga i honom samt morrade när jag tog i honom, slängde jag mig på telefonen och ringde vår veterinär. Lyckligtvis var det Olle själv som svarade och sedan jag beskrivit det jag upplevde som onormalt, bad han mig att komma in direkt eftersom han hade lunch och kunde ta emot oss (resten av dagen var fullbokad). Alltså packades Belle, gammelmatte, Philemon i bur och jag in i bilen och for till Mariestad så fort hastighetsbegränsningarna tillät. Jag sticker inte under stol med att jag var riktigt orolig - en treårig rexhane skall inte vara så här lugn, han skall studsa kring väggarna!

Medan matte ringde på klockan in till personalen

Vi fick komma in direkt och Philemon betedde sig fortfarande alldeles för lugnt medan Olle undersökte honom ordentligt. Bara medan han tog tempen var Philemon irriterad... det visade sig att han hade fyrtioarton i feber (På människospråk: 41,8), så det är inte att undra på att pälsen såg så konstig ut och hela katten kändes het. Lyssnande med stetoskop gav besked om att han hade "rossel" i lungorna, och ett blodprov (som också det kunde tas utan att katten protesterade - absolut inte normalt!) visade på mycket förhöjda vita blodkroppar och en sänka på 277 (skall vara under 10).

Philemon försöker ta av sig bandaget efter blodprovet

Uschliga provsvar, tycker matte

Olle konstaterade att Philemon fått en infektionssjukdom, som troligen sitter i lungorna. Eftersom ögonen var klara och katten inte var påtagligt påverkad (ni som har katt vet vad han menar), fick jag recept på två olika mediciner och noggranna instruktioner om hur jag skall sköta honom. I början av nästa vecka vill Olle ha rapport om hur Philemon mår - om han inte blir sämre, förstås, för då skall jag komma in direkt.

Och så kom det, precis när jag stod i dörren: "Det här smittar förmodligen, så håll koll på de andra katterna". Suck! Precis när jag började känna mig lugn... men redan igår tog vi beslutet att hålla husisarna i sin del av huset, eftersom Philemon inte orkar med bråk (och han och Sixten kommer ju ständigt ihop sig), och så får det fortsätta till vi är säkra på att Philemon är frisk och ingen annan blivit sjuk.

Från veterinärstationen åkte vi direkt till apoteket och hämtade ut medicinen. Philemon kämpade tappert för att ta sig ur buren, och det fortsatte han med hela vägen hem (hög-ljutt och ihållande jamande)... så det kändes extra bra att få släppa ut honom när vi kommit in här hemma, även om Belle stod beredd med sin stora blöta tunga och ville slicka veterinärlukten ur honom. Tänk, han fann sig i det! Han mår verkligen inget vidare just nu, min lille skåning...

Inga tabletter, bara mixtur *pustar ut*

Första doserna av bägge medicinerna gick bra att få i honom, och sedan belönades han med en sticks som han till min stora lättnad åt upp utan att tveka. Puh! Och nu får han vila i lugn och ro, medan febern lägger sig... Belle är ute i trädgården hos gammelmatte, husisarna inne hos sig själva, och Imma stör aldrig någon. Lille gubben...

Sist, men absolut inte minst, vill jag tacka den anonyme kommentator som givit oss så bra tips om hur vi skall göra för att locka hem Assar. Tusen tack - vi skall absolut testa dina tips!